skäl bör mätning av thyreoglobulin kompletteras
med mätning av antikroppar mot thyreoglobulin,
även om recovery-mätning görs vid thyreoglobu–
linmätningen.
Mätning av antikroppar mot thyreoglobulin i
serum
Stora skillnader mellan mätvärdena föreligger för
skilda metoder (9, 15), och skillnad kan ses även
om samma kalibratar använts . Även
detektionsgränserna kan skilja mellan metoder.
Agglutinationsmetoder har konkluderats ha oac–
ceptabelt högdetektionsgräns jämförtmed ligand–
metoder och bör därför inte längre användas (9).
Mätning av thyreoglobulin i serum
Skilda metoder för mätning av thyreoglobulin i
serum ger skilda resultat på grund av
• skillnader i standardisering inkl. standardens
stabilitet
• skillnader i antiserumspecificiteteter
• skillnader ipåverkan från antikropparmot thy–
reoglobulin (16-19).
Införandet av en gemensam kalibratar (19, 20)
reducerar skillnadernamellanmätvärdena för skil–
da metoder men betydande skillnader kvarstår.
Immunometriska metoder ersätter efter hand
RIA av flera skäl, som högre stabilitet av reagen–
serna, lägre detektionsgräns, kortare inkubations–
tid, större mätintervall och ökade möjligheter för
automatisering. Dock föreligger ökad risk för
• high-dose hook effect (dvs. falskt låga mät–
värden hos patient med massiv tumörbörda)
• för påverkan av heterofila antikroppar (dvs.
falskt höga mätvärden).
Erfarenhetsmässigt är thyreoglobulin en av de
komponenter vid externakvalitetskontrollprogram
för peptider/proteiner som uppvisar den högsta
interlaboratorievariationen, huvudsakligen som
följd av metodskillnader.
Klinisk betydelse av mätningar av thyreoglo–
bulin och antikropparmot thyreoglobulin
Koncentrationen av thyreoglobulin i serum korre–
lerar till massan av thyreoideavävnad, dess grad
av stimulering samt dess integritet, som nämnts
ovan. Efter radikal thyreoidektomi hos individer
utan tumörsjukdom förväntas avsaknad av mätbar
koncentration.
130
För högt differentierade tumörer föreligger det
godkorrelationmellan koncentration av thyreoglo–
bulin i serum och tumörbörda förutsatt thyreo–
globulinet inte till väsentlig del kommer från nor–
mal thyreoideavävnad. Även för antikroppar mot
thyreoglobulin ses låga värden hos patienter som
framgångsrikt behandlats för thyreoideacancer (9,
21-23). Detta talar för att båda komponenterna bör
mätas vid uppföljningen av dessa patienter.
Den preoperativa koncentrationen av
thyreoglo-
bulin i serum
påverkas av
• tumörbördan
• tumörens differentieringsgrad
• tumörcellernas påverkan genom TSH-recep–
torstimulering (19, 24)
• mängden normal thyreoideavävnad, dess in–
tegritet och grad av TSH-receptorstimulering
• eventuella antikroppar mot thyreoglobulin.
Denpreoperativa koncentrationen av thyreoglo–
bulin har således i sig ett ringa prognostiskt värde.
Postoperativt anses mätningen ha hög diagnostisk
sensitivitet för kvarvarande thyreoglobulinprodu–
cerande vävnad, framför allt om den stimuleras
med TSH. Detta har av tradition skett genom ut–
sättning av tyroxinbehandlingen ledande till ökad
insöndring av TSH. Detta gäller för såväl normal
sommalign vävnad, se nedan.
Det är emellertid oklart vilken roll mängden av
kvarvarande normal thyreoideavävnad spelar för
tolkningen av mätvärdena när det gäller patienter,
som längre tid erhållit suppressiv tyroxinbehand–
ling.
Faktorerna som påverkar koncentrationen av
antikropparmot thyreoglobulin i serum
är mindre
väl kända. Sannolikt är de mest betydelsefulla
faktorerna
• individuell reaktivilet
• graden av antigenstimulering
Det ter sig rimligt att föreslå attmätning av anti–
kroppar bör göras såväl preoperativt som efter be–
handlingen. Vid bedömningen av uppföljnings–
värdena bör hänsyn tas till
• möjligheten att såväl det operativa ingreppet
som [
131
l]jodidbehandlingen temporärt kan ökaden
antigena stimuleringen ledande till (temporärt)
ökad antikroppskoncentration (23)
• att förhöjd antikroppskoncentration vid lång–
tidsuppföljning kan återspegla fortsatt antigen sti–
mulering, dvs. närvaro av thyreoglobulinproduce-
Klinisk Kemi
i
Norden 4. /998
