är
vanligare hos thyreoideacancerpatienter än hos
normala.
Antikroppar mot thyreoglobulin kan förväntas
bilda komplex med thyreoglobulin i blodbanan,
rimligen ledande till ökad eliminationshastighet
från blodbanan. Antikroppar mot thyreoglobulin–
fragment kan dessutom ge upphov till interferens
vid mätning av såväl thyreoglobulin som
thyreoideahormoner, resulterande i falskt höga el–
ler falskt låga värden beroende på metodik.
Antikropparnas potentiella effekter på koncen–
trationen av thyreoglobulin är således
•
In vivo
-
effekter
Ökad eliminationshastighet av thyreoglobulin efter
komplexbindningochelimination
från
blodbanan
•
In vitra
-
effekter
Interferens vid mätningen av thyreoglobulin.
Antikroppsförmedlad interferens vid mätning
av thyreoglobulin
Antikropparmot thyreoglobulin kan interferera vid
mätningen av thyreoglobulin (sammanfattat i ref.
9). Oftast - men inte alltid (l
O) -
leder detta till
sänkta värden med immunometriska metoder
(IMA), medan kompetitiv radioimmunoassay
(RIA) oftare ger falskt höga mätvärden. RIA-vär–
den är således som regel högre än !MA-värden. I
en nyligen publiceradundersökning av Spencer et
al. (9) sågs påtaglig sådan skillnad mellan RIA–
värden och !MA-värden i 2/3 av fallen av thy–
reoideacancer som hade cirkulerande antikroppar
mot thyreoglobulin. De såg också en viss korrela–
tion, om än dålig, mellan antikroppskoncentratio–
nen och graden av diskrepans mellan dessa två
typer av mätvärden. Viktigt att notera är alltså att
hög antikroppskoncentration kan föreligga utan att
påtaglig metodpåverkan ses, liksom att påtaglig
påverkan kan föreligga även vid låga antikropps–
koncentration. Vi självaoch andra (10) har liknan–
de erfarenheter.
Vid en undersökning av 4 serumprover utan
påvisbara antikroppar mot thyreoglobulin tillsat–
tes 5 prover med skilda koncentrationer av anti–
kroppar (11). Intressant nog sågs med RIA hur
• ett och samrna prov innehållande thyreoglo–
bulin gav påtagligt varierandemätvärden efter till–
sats avde 5 skildaantikroppshaltiga proverna, från
sänkningmed 25% till mer än fördubbling avmät–
värdena
Kli,lisk Kemi
i
Norden 4. 1998
• ett och samma antikroppshaltiga prov påver–
kade mätvärdena för thyreoglobulin i skild ut–
sträckning för de 4 thyreoglobulinproverna.
Det föreligger således en högst påtaglig inter–
individuell variation av den antikroppsförmedlade
interferensen. I vilken utsträckning en och samma
individ under årens lopppåverkas i varierande grad
av de endogena antikropparna är inte känt, oss
veterligt.
Vid en jämförelsemellan tvåRIA-metoder iakt–
tog Schaadt et al. (10) att en av dem gav påtagligt
höga värden för några cancerpatienter medan den
andra metoden, liksom IRMA, inte kunde påvisa
thyreoglobulin. Patienterna bedömdes vara friska.
Betydelsen av långtidsuppföljning avpatientermed
isolerad ökning av thyreoglobulinkoncentrationen,
dvs. övriga undersökningsresultat inklusive hel–
kroppsscanning gav negativa resultat, betonas dock
av Black och Sheppard (12).
För att avgöra om ett lågt !MA-värde är falskt
lågt på grund av interferens användes som regel
recovery-prövning. En känd mängd thyreoglobu–
lin sättes då till en del av provet, varefter mätning
görs i prov utan resp. med tillsatt substans. Nor–
malt anges återvinningen (recovery) till>70-80%.
Vid en studie av 6 patientprover med hög thyreo–
globulinkoncentration iakttogs regelmässigt en
sänkning av såväl !MA-värdena som av återvin–
ning när stigandemängder av ett antikroppshaltigt
serum tillsattes (l0). Validiteten av recovery-pröv–
ning hardock ifrågasatts av Spencer-gruppen, som
iakttog diskordans mellan RIA- och !MA-värden
också i en betydande andel av prover med normal
återvinning. Mekanismerna för att revovery-mät–
ningen blir"falskt normal" har föreslagits varabl.a.
att renat thyreoglobulin från thyreoideavävnad inte
kan förutsättas vara immunkemiskt identiskt med
provets thyreoglobulin (se ovan). Vidare ifråga–
sätts om inkubationsbetingelserna vid dessa
mätningar är adekvata (9, 13). Riktigheten vid re–
covery-mätningen påverkas sannoliktockså avden
immunreaktiva heterogeniteten av de endogena
antikropparna mot thyreoglobulin.
Det har funnits en strävan att utveckla mätme–
toder för thyreoglobulin vilka inte påverkas av
antikroppar mot thyreoglobulin (14). Man får då
inte glömma bort att oavsett om metoden påver–
kas av antikroppar mot thyreoglobulin, risk kan
föreligga för påverkan in vivo (se ovan). Av detta
129
