ning. När flarnfotometern infördes mångdubbla–
des kapaciteten ochmätosäkerhetenminskade.Nya
enzymmetoder öppnade användningsområdet för
diagnostik av hjärtinfarkt och av leversjukdomar.
Även på andra områden infördes effektiva, snab–
bare och säkrare metoder.
Den första analysautomaten visades i Sverige
vid 1957 års internationella kongress- en Techni–
con Autoanalyzer. Men inte förrän några år inpå
1960-talet kom den första apparaten i drift. Däref–
ter har apparatutvecklingen gått snabbt- alltfler
metoder kunde göras maskinellt ofta med mindre
provoch reagensvolymeroch ändåmedhögre pre–
cision. Antalet ökade snabbt. Lehmann angav att
vid hans pensionering 1963 utfördes l miljon ana–
lyser per år; år 1940när Sahlgrenska sjukhuslabo–
ratoriet var uppbyggt gjorde man 132 000.
Redan på50-talet startade iSFKK s regi en sys–
tematisk genomgång av vanliga laboratoriemeto–
der- deras precision och användbarhet. Rapporter
gavs vid föreningsmöten. Gradvis blev arsenalen
rensad från otillfredsställande metoder. En del av
utvecklings- och standardiseringsarbetet överläm–
nades på 1960 och 1970 talen till att utföras ge–
mensamt i NFKK's regi. Ett av de första större
projekten var den skandinaviska enzymkommit–
ten vars rekommendationer fick stor betydelse
långt utanför Norden. Samarbetet formaliserades
ytterligare i ochmedbildandet år 1977 avNORD–
KEM initierat av den Nordiska Föreningen och
stöttat av ländemas hälsovårdsmyndigheter.(se
närmare egen artikel).Inom den ramen arbetade
man fram standardisering av metoder, praktiska
förslag till terminologi, kontroll- rutiner, utbild–
ningsregler etc.
Den svenska föreningen arangerademöten
fr
om
1955 vid Riksstämman och dessutom 1-2 ggr per
år. Möten förlades till olika sjukhus i landet. Det
lokala laboratoriet kunde då visa upp sina forsk–
nings och utvecklingsområden. Antalet deltagare
var i början litet och kontaktema blev informella
och ofta till stor praktisk hjälp. ISFKK'sårsberät–
telser kan man följa utvecklingen- vilka rutinme–
toderoch utrustningar somkom till ochvilka forsk–
ningsområden som bearbetades och rapporterades
från de olika institutionerna.Mera regelbundet hölls
från 1978 ett alllmänt möte per år på olika lasarett
och ett specialiserat möte.
Klinisk Kemi
i
Norden Supplement. 1997
Nordiskt och internationellt samarbete
Föreningens viktigaste uppgift vid starten var att
förbereda den 4 InternationellaKongressen iKli–
nisk Kemi, som hölls i Stockholm i augusti 1957.
Kongressen ,med Jörgen Lehmann som president,
avhölls i närvaro av allabetydandevetenskapsmän
inom området. I sitt öppningsanförande utnämnde
Donald van Slyke IvarChristianBang till "grund–
läggaren avden praktiskakliniskakemien". Totalt
samlade kongressen 538 deltagare, medföljande
inräknade.
SFKK deltog också i samverkan viaNFKKKF.
Redan 1946 hade NFKKKF bildats. De kliniska
fysiologerna bildade så småningom egen fören–
ing. Kongress hölls i de olika länderna vartannat
år. I Sverige har möten hållits i Dals Ed 1948, i
Uppsala 1954, i Jönköping 1965, iGöteborg 1973,
iMalmö 1984, och i Stockholm 1994. De nordis–
ka kongresserna hölls i regel sommartid oftamed
flera familjemedlemmar. Umgänget blev kamrat–
ligt och informellt- gruppen var ju inte så stor.
Många är de problem ochmetoder som snabbt fått
sin lösning vid dessa kontakter. Programmen om–
fattade inte bara lokala nyheter utan ochså avan–
cerat efterutbildningsprogram.
Riktlinjer för utbyggnad av klinisk kemiska la–
boratorier diskuterades vid ett möte i Oslo 1970.
De nordiska föreningarna rekommenderade en
strukturplan för utbyggnadenmed ett tungt utrus–
tat och läkarbesatt laboratorium för ett landstings–
område eller motsvarande. Andra inrättningar i
området skulle få sin laboratorieservicemedhjälp
därifrån .Den praktiska införandet har blivit olika
på skilda ställen.
IArild hölls1972 en konferens för utarbetande
av riktningslinjer för vidare- och efterutbildning
av läkare, kemister, och farmaceuter för helaNor–
den( SeWorsaae's artikel i detta supplement).
Internationella kontakter med IFCC, IUPAC,
ECCLS m fl upprättades och konsoliderades ge–
nom föreningen.som var representerat med leda–
möter i många internationella organ under åren.
Anders Kallner har representerat i IFCCs styrelse
under många år, Carl Henric de Verdier har varit
Nordkem-representant under hela dess verksam–
hetstid (se särskild artikel). Sven Lindstedt repre–
senterade bl a i IUPAC. Magnus Hjelm var en ini–
tiativtagare till och mycket aktiv i ECCLS.
43
