SvenskFörening för Kliniskkemi under sitt
första halvsekel
JOHANKILLANDER
Några bakgrundsfragment
Laboratorier vid sjukhushade inrättats för utveck–
ling och undervisning redan på 1840 talet iWien,
BerlinochWlirzburg. IDanmarkochNorge inrät–
tades laboratorier vid sjukhus efterdet någon pro–
minent läkare gjort studieresor till kontinenten.
IUppsala inrättadeprofessorSalomonEberhard
Henschen ett laboratorium 1882, efter modell av
tyska laboratorier som han arbetat vid. När han
flyttade till Serafimerlasarettet startade han där
1902 ett laboratorium som förestods av en labora–
tor, som varen erfarenmedicinläkare. Mest arbeta
man med bakteriologi och serologi men 1914, när
Josua Tillgren tillträtt, infördes flera klinisk ke–
miskametoder. Allt fler analyser gjordes för sjuk–
vården. Antalet var dock fortfarande litet(l907 c:a
40 för ett år och 1914 totalt 250 serologiska ,bak–
teriologiska o kemiska analyser)
Josua Tillgren var läkare i intern medicin och
mycket intresserad av laboratorier. Han blev
år
1933 tillkallad för att planera laboratoriet vidSahl–
grenska Sjukhuset i Göteborg men också vid pla–
neringen av södersjukhusets laboratorium som
öppnades 1944.
Vid de flesta sjukhus utfördes laborationerna av
laboratoriesjuksköterskor under överinseende av
läkare vid intern medicinavdelning. Efter 1920
utbildade den legendariska laboratoriesjuksköter–
skanLisaBoströmmånga avdem och 1928publi–
cerade hon en handbok:" Laborationsteknik för
sjukhus" som senare har utkommmit i flera uppla–
gor.
Den första självständiga läkartjänsten vid ett
sjukvårdslaboratorium tillkom 1925 då Andrea
Andreen blev föreståndare för Stockholms stads
hälsovårdsnämnds biokemiska laboratoriumvidSt
Görans sjukhus. Hon var även diabetesspecialist–
en specialitet som just då fått förnyad aktualitet–
Insulinet hade blivit tillgängligt bara något år tidi–
gare.
Klinisk Kemi
i
Norden Supplement. 1997
sjukhuslaboratorier startas
De första större självständiga sjukhuslaboratori–
erna inrättades 1937 vid Sahlgrenska sjukhuset i
Göteborg(med Jörgen Lehmann som chef) och
Örebro lasarett (med Olof Wilander som
överläkare).Vid Serafimerlasarettet hade alltsedan
1902 en laboratorstjänst funnits, men den hade
uppehållitts av internmedicinare. Först 1940 kom
tjänsten att innehas av en specialist i kliniskkemi:
Greta Hammarsten.
VidLunds lasaretts medicinklinik inrättades ett
forskningslaboratorium därCarlG.Holmbergbör–
jade tjänstgöra redan 1936-37. Fram till 1945 in–
rättades på undervisningsjukhusen i Lund Uppsa–
la och i Stockholm läkarledda sjukhuslaboratorier
och fram till början av 1960 talet inrättades själv–
ständiga läkartjänster vid alla centrallasarett.
1954 fanns 22 läkarledda sjukhuslaboratorier.
Många av centrallasaretts laboratorierna fick ta
hand om hela laboratoriefältet-förutom klinisk
kemi , hematologi och blodtransfusion så ingick
ofta bakteriologi och klinisk fysiologi. Bakterio–
logi och klinisk fysiologi togs sedermera alltmer
hand om av egna specialister.
Svenska Laboratorieläkarföreningen
Några av de nytiiisatta laboratorieläkarna
(7
kli–
niska kemister, 6 bakteriologer och en klinisk fy–
siolog) bildade 1944SvenskaLaboratorieläkarför–
eningen, en underavdelning av Sveriges Läkarför–
bund. Man definierade de nya specialiteterna kli–
nisk kemi och klinisk fysiologi och fastställde ut–
bildningskrav för specialister.
Laboratorieläkarföreningen, vars ordförande var
Jörgen Lehmann och sekreterareBertil Josephson
förhandlade fr a om anställningsvillkor, laborato–
riets storlek, utrustning, tjänsteställning och för–
måner. Påmånga sjukhus var motståndet från kli–
nikerna -speciellt internmedicinarna- stort. Det
berodde inte bara på att bestämmanderätten över
41
