Föreningen för KliniskKemi i Finland
NILS-ERIKSARIS
I det följande behandlas föreningens grundande
och utveckling samt den kliniska kemin och be–
släktade laboratorieornråden i Finland. En histo–
rik i bokformmed uppsatser av olika författare är
i trycket[l] och kommer att finnas tillgänglig hos
den finska föreningen.
Grundaodet av roreningen
Våren 1946 fick docent GuidoTötterman ett brev
av ordföranden för den norskamedicinsk-fysiolo–
giska föreningen, Professor Svein
L.
Sveinsson,
med kallelse att sända representanter till ett labo–
ratorieläkarmöte i Finse, Norge, för att diskutera
nordiskt samarbete mellan kliniskt-kemiska och
kliniskt-fysiologiska laboratorier, utbildning av
laboratorieläkare samt grunda en Nordisk fören–
ing. DocentTöttermanhadeåret förut varit iStock–
holmmed ett resestipendium av SvenskaLäkare–
sällskapet och lärt känna professor Bertil Joseph–
son. Denne besökte ett halvt år Helsingfors och
sammanträffadedåmedprofessorerna imedicinsk
kemi, Paavo E. Simola, och fysiologi, Eeva Jala–
visto. Härvid torde grundandet av en förening re–
dan hadiskuterats. DocentTöttermanblevbegeist–
radöverbrevet och sammankallade i april ettmöte
i sin klinik, Propedeutiska universitetskliniken i
Helsingfors. Dess föreläsningssal fylldes väl, bl.
a. hade professom i medicinsk kemi vid Helsing–
fors universitet, PaavoE.Simola, uppmanat sin stab
att delta i mötet. Två av de unga specialarbetarna
på "Med-kemen", BerntLaurent (sedermera labo–
ratorieöverläkare vid universitetssjukhuset i Åbo)
ochBror-Axel Lamberg (sedermerapersonligpro–
fessor i endokrinologi vidHelsingfors universitet)
deltog imötet. Vidmötet beslöts grunda förening–
en Suomen Kliinisen Kemian ja Kliinisen Fysio–
logianYhdistys- Föreningen förKliniskKemi och
KliniskFysiologi i Finland. Tyvärr har författaren
icke lyckats finna protokoll för det grundande
mötet eller protokoll för senaremötenunder 1946,
Klinisk Kemi
i
NordenSupplemem, 1997
det hölls antagligen icke formella möten. Proto–
kollen för möten under år 1947 finns bevarade,
bl.a. från den 22 februari, då föreningen formellt
grundades och dess styrelse valdes. Av intresse är
att IFCC:s sekreterare, professorMathiasMi.iller,
vid denEuropeiska kongressen i laboratoriemedi–
cin år 1995 i Tammerfors nämnde, att föreningen
vore den första nationella i Europa med "klinisk
kemi" i sitt namn! De övriga nordiska föreningar–
na inledde ju sin verksamhet som laboratorielä–
karföreningar. Som första ordförande (till år 1950)
fungerade docentTötterman,medOsmoHelveoch
sedan Eva Jalavisto som viceordförande ochLau–
ri Rauramo ochAimo Pekkarinen som sekretera–
re. IKliniskKemi iNorden 1996;4:115uppges att
föreningen grundades år 1957, vilket tydligen var
ett tryckfel!
Till mötet i Finse, som hölls 9-13 maj 1946,
utsågs tre representanter, docent Tötterman, labo–
rator IngaSchröder (Länslasarettet iÅbo) ochmed.
lic. Lauri Rauramo. De två förstnämnda valdes till
representanter för Finland i styrelsen för Nordisk
Förening för KliniskKemi ochKliniskFysiologi,
som konstituerade sig [2]. Mötet beslöt ge styrel–
sen i uppdrag att inkommamed förslag omutveck–
laodet av samarbetet till motsvarande möte 1947.
Föreningens verksamhet de första åren
Finse-mötetvarav avgörandebetydelse för utveck–
laodet av föreningens verksamhet. Där hade man
ju ingående diskuterat samarbete i laboratorielä–
karutbildning, nordiska laboratorieläkarmöten, ut–
givandet av en nordisk tidskrift, standardiserings–
frågor (l Finse gällde första föredraget av profes–
sorSveinssonhemoglobinbestämning), arbetsför–
delning, allt frågor, som varit centrala i nordiskt
samarbete sedan dess. Dessa frågor kom också att
prägla den finska föreningens aktiviteter.
Efterkrigstiden var tung i Finland, vi hade ju
ett drygt krigsskadestånd att betala (300miljoner
23
