minns särskilt diskussionerna i styrelsen av föslag
från den nytillkomna Referensmetodkommitten
(Henrik Olesen DK ordf.), där representanterna
som ej företrädde professionen tyckte att sådana
projekt skulle betalas av forskningsråd och uni–
versitet och ej av Nordkem. Vi andra visste att
analysmetodjämförelser
ej prioriterades av dessa
instanser. Kommitten hade redan börjat göra stor
nytta genom att visa att manmed hjälp av centra–
la kalibratorer kundeminska skillnaderna i resul–
tat mellan olika kommersiella reagens, något som
inte var uppenbart vid denna tidpunkt, och därför
var det olyckligt att styrelsen skar ner anslagen.
Ett problemmedNordkem och dess utdelning av
projektanslag var att budgeten ej räckte till för att
självständigt driva stora projekt utan det fick bli
s.k. "smörjmedel". Detta komplicerar nu i efter–
hand en utvärdering av Nordkem:s betydelse. Ett
område som särskilt stöddes av myndigheterna
och senare sjukvårdshuvudmännen var organiser–
andet av
samordning mellan pirimärvården och
laboratorieorganisationen.
Det ledde till flera
·konferenser och publikationer och gav värdefulla
·riktlinjer för hur detta skulle ske. Särskilt värda
att nämnas i sambandmed detta arbete ärMogens
H!~~rder,
Nils Tryding och Sverre Sandberg.
Det rådde enighet om att med rekommendatio–
nerochkonferenser stödja
laboratorieorganisation
och ekonomisystem,
men där var vi tyvärr relativt
sent ute och det är svårt att säga hurmycketNord–
kem:s insatser påverkadeden utveckling som ändå
skulle komma. Den finske medlemmen i gruppen
(R. Heikkinen), lyckades emellertid med att föra
ut information om Nordkems arbetet via IFCC.
Myndigheter och huvudmän granskade också en
utredning för att
begränsa inköpenavdyrbarhög–
teknologiskutrrustning.
Kommitten arbetadeemel–
lertid så långsamt att den aldrig hann kommamed
några föslag innandet var dags att lägga nerNord–
kem. Det s. k.
"Kitprojektet"
gjorde en värdefull
insats genom att utvärdera reagens för diagnos av
hormonrubbningar.
NORDKEM:s tre flaggskepp:
Enligt min
personliga uppfattning är det särskilt inom tre
områden (utgående från Nordisk Förenings för
KliniskKemi (NFKK:s) kommitteer):
16
Referensvärdesproblematik
Enzymmetodstandardisering
Kvalitetskontroll
somNordkem genom sin verksamhet kraftigt på–
verkat utvecklingen i Norden och internationellt.
Referensvärdesproblematik. Tankearbetet på–
börjades i en stuga på en holme i Finska viken av
Ralph Gräsbäck och Nils-Erik Saris, utvecklades
sedan iNFKK:s kommitte och stöddes verknings–
fullt finansiellt av Nordkem. En utvärdering av
Nordkems betydelse försvåras av att arbetet suc–
cessivt överflyttades till IFCC:s expert panel on
reference values även om där fanns starkt nord–
iskt inflytande (Helge Erik Solberg). Teori- och
terminologiarbetet harpågrund av sin logiska upp–
byggnad accepterats inom hela laboratoriemedi–
cinen och vidare praktiska anvisningar för insam–
ling av referensvärden har också fått stor betydel–
se.Tyvärrharanvisningarnas påpekandeavkropps–
lägets betydelse för makromolekyler och korpus–
kulära element ej helt anammats, varken här hem–
ma eller utomlands, på grund av påstådda svårig–
heter att hantera problematiken datatekniskt En
värdefull utvidgning har gjorts av Karisto, Näntö
et al.. De har använt på sjukhus inneliggande pa–
tienter för andra icke akuta sjukdomar som refe–
rensgruppochdärmed löst det svåra praktiska pro–
blemet med insamling av prover från tillräcktigt
stora referensurvalsgrupper.
Enzymmetodstandardisering, var som framhölls
inledningsvis, en annan av NFKK:s initiala pro–
blemområden. Här har en framgångsrik kommitte
undermånga år bidragit och tagit fram väl karak–
teriserade metoder för mätning av våra mera all–
mänt diagnostiskt använda enzymers katalytiska
aktivitet. Arbetet väckte stor uppskattning inter–
nationellt, vilket ledde till att verksamheten efter
ett antal år och med den dåvarande ordföranden,
WillieGerhardt, gicköver till enmotsvarande eu–
ropeisk kommitte.
Kvalitetskontroll, det tredjeproblemområdet har
jag svårt att beskriva någorlunda objektivt efter–
som jag var ordförande för den kommitten under
heladess verksamhet fram till 1988,och sedanhade
ansvar för ett kvalitetssäkringsprojekt fram till slu–
tet 1994. Samarbetet mellanTorgny Groth (Upp–
sala) och JamesO.Westgard (Madison,Wis. USA;
1976177 i Uppsata) ledde till att den teoretiska
bakgrunden till kontrollregler och andra begrepp
klarlades. Arbetet har dokumenterats i fem rela–
tivt omfattande monografier.
Klinisk Kemi
i
Norden Supplement. /997
