NORDKBM - ett alltför lite känt nordiskt
laboratoriemedicinskt projekt?
CARL-HENRICDEVERDIER
Frågeställning:
Det 18-årigaNORDKBM-projek–
tet hade kostat sammanlagt 15,2 milj Fmk när det
lades ner 1994.Det bidrog till att föra frammånga
värdefulla ideer och samnordiska lösningar. Var
det värt de kostnaderna? Är det värt att upprepa i
annan form i framtiden?
Bakgrund:
De två åren mellan kongressen i
Otnäs, Finland 1969 och i Bergen 1971 skedde en
kraftig ökning av aktiviteten i Nordisk Förening
för Klinisk Kemi och Klinisk Fysiologi. Beslutet
hade tagits av Styrelsen vid sammanträdet iOtnäs
men enligt min minnesbild var det särskilt ordfö–
randen under denna period, Lorentz Eldjam samt
Ralph Gräsbäck och Poul Astrup som drev frå–
gorna. Det inrättades fyra kommitteer, som skulle
bearbeta följande områden:
l . Enzymmetodik (ordf. RKeiding),
2. Referensvärden (ordf. RGräsbeck),
3. Kvalitetskontroll (ordf. C.-H de Verdier),
4. Laboratorieplanering (ordf.
L.
Eldjarn).
Det var en allmän uppfattning bland deltagarna
att det var stimulerande att arbeta med dessa frå–
gor i nordiska kommitteer- man fick fler specia–
lister att välja från och de något varierande erfa–
renheterna ledde ofta fran till goda lösningar på
problemen. Resekostnaderna var emellertid en
börda för de nationella föreningarna. Kvalitetskon–
troll- och referensvärdeskommitteerna föreslog
emellertid i Bergen styrelsen att söka pengar för
verksamheten från Nordiska Rådet. Nästa styrel–
se, därKjell Jacobsson var ordförande och jag var
sekreterare fick uppdraget att skriva ansökningen
till Nordiska Rådet med huvudmotiven: samord–
ning av kvalitetskontroll och insamling av referens–
värden. Den sökta årsbudgeten var blygsamrna 111
500 svenska kronor. Ansökan skickades ut på en
stor remissomgång (om jagminns rättmer än
l
00
organisationerochmyndigheter). Inställningen till
initiativet var genomgående mycket positivt och
Rådet rekommenderade regeringarna att ställa
medel till förfogande och att låta det danska Inri–
kesdepartementet utreda detaljfrågorna närmare.
Klinisk Kemi
i
Norden Supplemem. 1997
Det tog viss tid, först i augusti 1975 tillsattes en
arbetsgrupp med följande sammansättningRudolf
KeidingDK (ordf.),Olli SimonenFIN, På! Bj0rn–
stadN,KurtRoos S samt som sekreterareMogens
H0rder D
K.
Man kom fram till att det var bäst att
placera projektet i Finland, som hade förhållande–
vis få 'NordiskaRådet institutioner' och vidare att
skapa en styrelse med nio representanter (en från
hälsovårdsmyndigheten och en från professionen
i varje land med undantag för Island som b.ara
fick skicka en gemensam representant).
NORDKEM:s utveckling:
Det är naturligtvis
inte möjligt för mig, att på det utrymme som jag
har till föfogande, imera detalj skildraNordkem:s
historik.Den som är intresserad hänvisas till den
Nordkempublikation som sekretariatets chef un–
der alla 18 åren, Erkki Leskinen, skrev efter det
att beslutet om nedläggning tagits. Publikationen
är väldisponerad och på 139 sidor och alltså rela–
tivt inträngande. Själv sattjagmed som en av pro–
fessionens representanter under alla 18 åren och
är därmedmedansvarig för utvecklingen, även om
jag i många frågor framförde avvilkande åsikter.
Nordiska ministerrådet ville i längden ej varaeko–
nomiskt ansvaigt för projektet och fr.o.m. 1983
lades ansvaret över på landets hälsovårdsmyndig–
het och sjukvårdshuvudman att gemensamt svara
för kostnaderna. Detta skeddedock först sedanman
utökat styrelsenmed fem personer representeran–
de sjukvårdshuvudmännen. Därmed minskade
emellertid tyvärr professionens inflytande i sty–
relsen. Styrelsen önskade efterhand mer och mer
påverka verksamhetens inriktning. Initialt fick 4-
5 av den Nordiska föreningens för klinisk kemi
(och klinisk fysiologi) NFKK(KF)] arbetsgrup–
per fasta anslag för resor och fick lägga fram för–
slag om projekt, men dessa möjligheterminskade
undan för undan. Man var överens om att
Nordkem:s anslag om de skulle räcka ej kunde gå
till utrustning och materiel utan främst skulle an–
vändas för resor, sekreterarhjälp, tryckningskost–
nader och ordnandet av symposier och kurser. Jag
15
