kardiavaskulär forskning, hematologi etc). För ut–
omstående är det inte en självklarhet att det rör sig
om medicinsk verksamhet (nån slags kemist?).
Man måste förklara vad man egentligen sysslar
med för bordsgrannen vid middagsbjudningen.
Konturlösheten är ett dilemma som vi delvis,men
inte alls fullt ut, delar med andra laboratorie–
discipliner.
Om man tänker efter är det egentligen inte så
konstigt att klinisk kemi kan ge motsägelsefulla
associationer: "klinisk"för tanken till praktisksjuk–
värd (ordagrantfaktisktbedsideverksamhet),medan
"kemi" och "kemister" mer hör ihop med bubb–
lande kolvar och rykande retorter
i
laboratorier
fjärran frän patienterna. Ingendera är särskilt ty–
piskt för oss: vår verksamhet ligger som en gåtfull
median någonstans mitt mellan dessa väl åtskilda
poler.
Behov av karakterisering och definition
Jag tror vi handikappats avsevärt genom att vi i de
rent semantiska beteckningarna inte haft särskilt
bra verktyg för att klargöra våra ansvarsomräden
och aktiviteter
i
verksamhetsplanering och verk–
samhetsberättelser, ämnesbeskrivningar,kursplaner
och utbildningsprogram. Därigenom framstår vår
verksamhet som otydlig och diffus- för studenter,
administratörer, politiker, allmänhet och ibland t o
m för kolleger.
När vi karakteriserar och definierar något vill vi
dels beskriva tyngdpunkten i en företeelse, dels
markera avgränsningar mot närliggande fenomen.
För vår disciplin behöver vi uttryck och beteck–
ningar som fyller båda funktionerna. För att karak–
terisera värt kunskapsområdeoch våra forsknings–
fält har vi ingen anledning attmarkera revirgränser
-det skullemotverka interdisciplinär samverkan–
utan en markering av epicentrum för vår verksam–
het och kompetens är tillräcklig. Men när det gäller
definitioner och beteckningar med formell eller
organisatorisk innebörd (beteckning på examina,
namnpåorganisatoriskaenheter)måste vi använda
avgränsande termer med exakt innebörd för att ge
så god varudeklaration som möjligt av våra pro–
dukter: detmåste framgå ur vilkenorganisationoch
verksamhet t ex av analyssvar, doktorander och
specialisterhärstammar.Dessabeteckningarmåste
avstämmas mot och vara okontroversiella i förhäl–
lande till andra, närliggande discipliner.
"Klinisk kemi" har använts i båda syftena men
harmed tiden, som jag uppfattar det, varit effektivt
-om än inte idealiskt- endast i den senare funktio–
nen.
22
Alternativ och komplement till beteckningen
klinisk kemi
Som alternativ till
klinisk kemi
finns
klinisk bio–
kemi,
som vi smakat på mänga gånger genom
tiderna,men inte riktigt förmätt oss svälja
i
Sverige
i alla fall. Ett vidare begrepp än klinisk kemi är
laboratoriemedicin,
sommänga upplever som ett
EU-begrepp som adminstratörerna flinkt utnyttjar
som ett verktyg i sina rationaliseringar. Jag vill
också föra in i diskussionen begreppet
molekylär
patobiologi,
på svenska t ex "läran ommolekylära
sjukdomsmekanismer" (somjag tyckerär bättreän
molekylär eller biokemisk sjukdomslära).
Molekylär parohiologi
är då beteckningen för
det större kunskapsområde som vi verkar inom.
Prefixet molekylär markerar att värt speciella an–
svarsområde ligger på den biokemiska nivån, och
att t ex morfologiska och "makrofunktionella"
aspekter i första hand är uppgifter för andra
discipliner. Mengivetvismarkerarden härbeteck–
ningen framförallt tyngdpunkten för vårt kunskaps–
fält, inte revirgränser.
Ä
ven t ex immunologer och
genetiker arbetar förstås inom molekylär
patobiologi.
Lahoratoriemedicin
fokuserar på demera prak–
tiska och organisatoriska aspekterna av vår verk–
samhet och är en lämplig beteckning för den verk–
samhet som bedrivs inom våraenheter. Inom labo–
ratoriemedicin ryms ett antal specialiteter, varav
klinisk kemi är en. Termen ärmera avgränsande, i
synnerhet om den specificeras ytterligare (t ex
laboratoriemedicin, särskilt klinisk biokemi).
Kliniskbiokemi
är, liksom klinisk kemi , framför
allt en verksamhetsbeteckning med en mera av–
gränsande innebörd och kommer nog att uppfattas
som en moderniserad ekvivalent till klinisk kemi.
Min tanke är att de nya beteckningarna behövs
för att förtydliga och klargöra vår kompetens och
värt ämnesinnehäl l.
l
nedanstäende exempel utgår
jag då frän att värt ämne är en medicinsk, veten–
skaplig specialitet, med ett eget, unikt ansvarsom–
råde vars tyngdpunkt ligger på biokemiska–
molekylära förändringar vid sjukdom, med en lo–
gisk förlängning i sädana kemiska mätningar som
kan vara informativa vid diagnostik, prognos och
uppföljning av olika sjukdomstillstånd.
Molekylär patobiologi - ett ledigt ansvarsom–
råde med attraktionskraft
När vi ska beskriva värt ämnesområde i ämnes–
beskrivningar, utbildningsprogram och verksam–
hetsplaner har formuleringarna hittills ofta antytt
att disciplinen skulle ha en andraplansroll som ett
av flera diagnostiska supplement till de kliniska
KliniskKemi
i
Norden/. 1996
