l
Debatt
Ansvarig: Kristoffer Hellsing, Uppsala, fax +46 18 69 31 46
Kliniskkemi, klinisk
biokemi, patabiologi
och laboratoriemedicin
-mer an en
nomenklaturfråga
ellerGodmorgon, jag är laboratorieläkare och
sysslarmedmolekylärpatobiologi
Peter Nilsson-Ehle,
Kliniskt kemiska laboratoriet, Lunds Universitets–
sjukhus,Institutionen för laboratoriemedicin, Av–
delningen för klinisk kemi , Lunds Universitet,
MedicinskaFakulteten,Läkarlinjen,Termin5 (Spe–
ciell patobiologi), Lunds Universitet
Utveckling och förändring - hot och möjlighet
I besparingstider görs nedskärningar och struktur–
omvandlingar av sjukvårds- och universitets–
organisationer. Man kan uppfatta sådana föränd–
ringar somhotmotden egnaverksamheten, ivärsta
fall - som Sven Lindstedt uttryckte det vid Arne
Norman-symposiet i höstas - med en kollektiv
existentiell kris som resultat. Men man kan också
se dem sommöjligheter, och i så fall gäller det att
ta tillfället i flykten.
Egentligen borde vi kliniska kemister ha ett rätt
så bra läge. Tyngdpunkten i teoretiskt kunnande
och praktisk sjukvård håller på att förskjutas från
fenomenologi och morfologi till molekylär de–
skription, från klassisk fysiologi till cellbiologisk,
biokemisk förståelse för cellulära livsyttringar och
sjukdomsmanifestationer, från empiriska, sympto–
matiska behandlingsformer till kausala terapier på
molekylär nivå. Det är ju sånt vi sysslar med. Vår
bästa tid är kanske nu?
Idet perspektivet ärdetminst sagt förvånande att
tunga företrädare för denmedicinska professionen
i Sverige i den allmänna debatten kan hävda att
Kli11iskKemi
i
Norden l. 1996
besparingar nu måste ske med skalpell snarare än
osthyvel och att en lämplig sektor att göra sig av
med skulle vara den cancersvulst som laboratorie–
medicinen utgör. Det är insiktslöst men inte harm–
löst: om den inte redan är ett uttryck för inofficiella
strömningar bland beslutsfattarna, blir en sådan
uppfattning med automatik ett attraktivt substrat
för diskussioner bland ekonomiskt klämda admi–
nistratörer och politiker.
Konturlöshet är ett dilemma
För oss som jobbar inom professionen är det väl en
självklarhet att vi behövs och gör nytta på ett eller
annat sätt. Problemet är att det inte är lika självklart
för omvärlden. Kirurgi och medicin och pediatrik
ärsjälvförklarandebegreppvars formerochorgani–
sation kan diskuteras, men vars existens och inne–
håll ingen ifrågasätter. För allmänhet, administra–
törer och politiker är klinisk kemi mycket,mycket
otydligare.
Administrativt beskrivs klinisk kemi gärna som
en servicedisciplin (vars existensberättigandemo–
tiveras avdevårdandedisciplinerna). I lekmannens
ögon är den kliniske kemisten hårt associeradmed
analytiskverksamhet (den framstående forskningen
etiketteras ju oftast som proteinkemi, koagulation,
inflammation, neurokemi, medfödda sjukdomar,
21
