4 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2019
Leder:
Antibiotikaresistens - vad kan vi göra på laboratorierna?
Anders Larsson
Antibiotika har räddat oerhört
många liv sedan det introducera-
des för närmare 100 år sedan. När
penicillinet kom så gav man doser
om 10.000 enheter vid sepsis och
det var effektivt. I dag innehåller
en vanlig penicillintablett ofta 1
miljon enheter. Vi har alltså kraftigt
ökat doserna av penicillin. Problemet är att vi ser en
ökad resistens mot antibiotika som gör att behandling-
arna blir ineffektiva och det går inte öka doserna hur
mycket som helst för då riskerar patienten att drabbas
av biverkningar. Det går alltså inte att fortsätta öka
doserna och det är i princip inga nya antibiotika som
kommit ut i kliniska prövningar under de senaste åren.
Det gör att vi inte kan räkna med att det kommer helt
nya antibiotika under den närmaste tio-årsperioden.
Antibiotikaresistens anses vara ett av de största hoten
mot folkhälsan och ett problem som blir allt vanligare
i hela världen. Norden är ännu så länge relativt försko-
nade från antibiotikaresistens jämfört med andra delar
av världen. Om vi tex ser på frekvensen meticillinresi-
stenta stafylokocker, som ofta kallas för sjukhussjuka,
så är den betydligt lägre i norden än övriga europeiska
länder (se figur).
Vi i norden kan inte sitta med armarna i kors och
säga att det ju ändå är bättre hos oss än i de flesta andra
länder, utan vi måste arbeta aktivt för att motverka
utvecklingen av antibiotikaresistens på hemmaplan.
Nyckeln till att bekämpa antibiotikaresistens är bland
annat en god användning av antibiotika i sjukvården.
Vi måste ha fokus på rätt användning av antibiotika
och framförallt undvika onödig behandling. I prakti-
ken innebär det att vi enbart skall behandla bakteriella
infektioner med antibiotika.
Här kommer vi på laboratorierna in. Vi behöver
bistå med metoder som kan skilja mellan infektioner
som orsakats av bakterier och infektioner orsakade av
svampar och virus. Infektioner är också akuta tillstånd
vilket innebär att vi behöver kunna tillhandahålla ana-
lysresultaten med korta svarstider. I dag har vi CRP
som vi i regel kan tillhandahålla med korta svarstider
oavsett om analysen utförs på det större laboratoriet
eller som patientnära analys i primärvården. Jag tror
att en viktig orsak till att vi i Norden har ett bättre
resistensläge är användningen av CRP som gör att
antibiotikabehandlingen är bättre inriktad mot bak-
teriella infektioner än tex i Sydeuropa. Kartan över
MRSA förekomsten stämmer väldigt väl överens med
användningen av CRP. CRP är bra, men vi kanske
kommer behöva något som är ännu bättre på att skilja
mellan bakterier och virus. Personligen tror jag att
neutrofilmarkörer skulle kunna vara bättre än CRP på
att skilja mellan bakterier och virus. Vi pratar då om
markörer som tex NGAL/HNL och kalprotektin mätt
i plasma. För att vi skall kunna använda dem optimalt
så skulle vi behöva patientnära analyser av dessa mar-
körer på samma sätt som CRP. Andra markörer som
skulle kunna vara intressanta är tex heparinbindande
protein (HBP) eller procalcitonin. Personligen tror jag
inte riktigt på procalcitonin, men det är ju min åsikt.
Oavsett markör behöver vi utvärdera dem för att se
om de är bättre än CRP.
Det är givetvis ännu bättre om vi kunde diagnosti-
cera vilken mikroorganism som patienten har. För att
det skall vara riktigt effektivt så skulle vi behöva svar
på vilken mikroorganism som orsakar infektionen
inom 1-2 timmar och helst inom 10 min. Det är inte
någon lätt uppgift, men det pågår en hel del forskning
inom området. Ett exempel på detta är Q-linea i Upp-
sala somutvecklat ett system för den här typen av diag-
nostik och det finns en hel del ytterligare bolag som
jobbar med sådan utveckling. Problemet är vad som
händer när de väl får fram metodiken. Var placerar
vi instrumenten om vi har tillgång till den här typen
av snabba tester? Det naturliga stället hade varit mik-
robiologen, men de flesta mikrobiologilab är stängda
nattetid, dvs det blir långa svarstider och metoderna
förlorar möjligheterna till snabba svar. När vi ser på
sjukvårdskostnaderna i Sverige, så är det nog mindre
sannolikt att mikrobiologlabben kommer att få dygnet
runt-bemanning, utan de här instrumenten kommer
