42 |
Klinisk Biokemi i Norden · 3 2016
Bestämning av detektionsgränsen och
kvantifieringsgränsen för en immunologisk metod:
som exempel hCG-analysmetoden på
AutoDELFIA-analysatorn
Henrik Alfthan, Ulf-Håkan Stenman
HUSLAB och avdelningen för klinisk kemi, Helsingfors universitet
Introduktion
En av de centrala egenskaperna i en immunologisk
analysmetod är ”känsligheten”, det vill säga den läg-
sta koncentrationen som (tillförlitligt) kan mätas.
Det vanligaste sättet att beskriva detta värde är att
ange detektionsgränsen (eng. Limit of detection
(LOD)) eller kvantifieringsgränsen (eng. Limit of
quantitation (LOQ), eller båda. LOD kan uträknas
från spridningen av 0-provets respons (ett prov som
inte innehåller analysen ifråga). Vanligtvis används
medelvärdet plus två eller tre standardavvikelser (1,2).
LOQ kan också beräknas från samma rådata enligt
principen medelvärdet plus tio SD (1). En mera sann
bild av metodens egenskaper ger dock en precisions-
profil. I denna teknik analyseras prover i duplikat
med koncentrationer täckande hela mätområdet. För
varje prov beräknas variationskoefficienten (CV) och
ritas in i ett koordinatsystem som en funktion av kon-
centrationen. Den lägsta koncentrationen, vid vilken
CV är 20% kallas även för funktionell känslighet (3,4).
Beräkning av analyskänsligheten kan även göras
på andra sätt, till exempel enligt NCCLS riktlinjer
EP17-A. Enligt denna rekommendation är LOD =
LOB + 1.645 * SD
1
, där LOB (eng. Limit of blank) är
medelvärdet av responsen i ett 0-prov/metodbuffert
+ 1.645 * SD (5,6).
SD1 = standardavvikelse i prov med mycket låg
analytkoncentration.
I arbetsmanualen för PerkinElmers hCG-metod
på AutoDELFIA beskrivs metodens känslighet som
”typiskt bättre än 0.5 IU / L”. Vi bestämde oss för att
undersöka vad LOD och LOQ är exakt med de ovan
diskuterade beräkningsmetoderna genom att använda
hCG-metoden som en mall.
Material och metoder
För beräkning av detektionsgränsen användes 10 på
varandra följande standardkurvor ur rutinbestäm-
ningarna (n = 20 standardpunkter) och ur dessa
beräknades medelvärdet och standardavvikelsen för
0-provets och den lägsta standardens fluorescens
(Tabell 1). 0-provet och den lägsta standarden för-
bands med en rak linje för att få en avläsningsbar
koncentration (Figur 1). Ur värdena i tabell 1 beräk-
nades LOD (medelvärde plus tre standardavvikelser)
och LOQ (medelvärde plus 10 standardavvikelse)
och motsvarande koncentrationer avlästes från stan-
dardkurvan.
Prover för precisionsprofilen framställdes genom
serieutspädning 1: 2 av den lägsta standarden (hCG
2.1 IU/L) i bestämningsbuffert. Provernas beräknade
koncentrationer var 2.1 -> 0.03 lU / L och 0 IU/L
(enbart buffert). Varje prov bestämdes i 12 repli-
kat. Från provernas fluorescensvärden subtrahera-
des bakgrundsfluorescensen, och från dessa värden
beräknades CV%.
Resultat
Medelvärdet för 0-standardens respons var 267 pul-
ser per sekund (engl. counts per second, cps) och
standardavvikelsen 22 cps (Tabell 1). Detta gav kon-
