Klinisk Biokemi i Norden · 1 2016
| 49
Faktaruta:
Att opponera på norska
Att opponera i Norge är lite annorlunda jämfört med svenska traditioner. Dels får man gå i en liten
procession, efterföljande i en kåpa skrudad dekan, dels är man två opponenter, inte blott en som i
Sverige. Det ger bredd. Ett samspel där opponenterna kan belysa avhandlingen ur två delvis olika
perspektiv. Det gjorde också professor Ole Lars Brekke och jag den 29 april 2015. En ytterligare
styrka är att en av opponenterna kallas från utlandet, ett utmärkt sätt att undvika provinsialism i
forskningen, Men också en god möjlighet till ömsesidiga missförstånd, speciellt om den ene oppo-
nenten pratar skånska. Sen verkade disputationer ha en hög status i fakulteten, med en hög närva-
rofrekvens av kollegor.
– Ska du nu gå tillbaka till lab och lägga ner räkning
av basofila?
En opponent kan vara rätt hård. Respondenten tve-
kar med sitt svar. Men skall vetenskapen ha någon
funktion i stora världen bör den kunna leda till kli-
niska konsekvenser. Boken och svärdet, beredd till
bådadera. Som nedläggning av analyser. Erik Kolberg
Amundsen ser lite tveksam ut. Det är kanske inte en
doktorands uppgift, även om hans gradualarbete är
lysande och även om försvaret av de små skavankerna
varit utmärkt.
– Nej, säger han. Det hade nog inte varit så uppskattat.
Men forskning skall inte vara uppskattad. Den skall
vara krävande och obekväm. En doktorand skall givet-
vis inte riskera att brännas på bål, nej, en doktorand
skall aldrig, oavsett orsak, riskera livet, men motstånd
måste vara ett doktorandprojekts bästa betyg. Att
rubba något, att hota det gällande, likt hundraåriga
sanningar som den om basofila och eosinofila celler.
Tekniken går framåt. Räddar oss ur den diagnos-
tiska uppgivenheten. Erik Kolberg Amundsen et al.
har nya glänsande vapen att ta till, immunfenoty-
pande metoder som kan ge oss rätt kvantifiering,
även vid normala och låga nivåer celler. De är på väg
in i sjukvården.
Det är betryggande för en doktorand som oförväget,
och kanske utan att riktigt uppfatta det, likt en elefant
rumsterat om i en traditionstyngd glasaffär, en hema-
tologisk glashus.
Referenser
1. Erik Koldberg Amundsen. Evaluation of clini-
cal leukocyte counts by flow cytometry. Blood
cell research group, Department of Medical
Biochemistry, Oslo University Hospital, Oslo,
Norway, 2015.
2. Hagve TA. Fra mikroskop til flowcelle. Klinisk
Biokemi i Norden 2007;19:8-17.
3. Roussel M, Gros A, Gacouin A, Le MN, Le TY,
Fest T. Toward new insights on the white blood
cell differential by flow cytometry: A proof of
concept study on the sepsis model. Cytometry
B Clin Cytom 2012:81A;973-982.
4. Amundsen EK, Urdal P, Hagve TA, Holthe MR,
Henriksson CE. Absolute neutrophil counts
from automated hematology instruments are
accurate and precise even at very low levels. Am
J Clin Pathol 2012;137: 862–9.
5. Amundsen EK, Henriksson CE, Holthe MR,
Urdal P. Is the blood basophil count suffi-
ciently precise, accurate, and specific?: Three
automated hematology instruments and flow
cytometry compared. Am J Clin Pathol 2012;
137:86–92.
6. Amundsen EK, Urdal P, Henriksson CE. Poor
accuracy of the eosinophil count of hematology
instruments limits the use of eosinopenia as a
marker of bacterial infection or increased mor-
tality. Int J Lab Hematol 2015; e119-22.
