53
| 2 | 2011
Klinisk Biokemi i Norden
Andra poeter är mer lätta att förstå. Som Erik Trig-
ger Olesen, från Esbjergs fiskauktioner, när han ropar
ut sin långa dikt om
Masseødelæggelsevåben
,
ordet om
och om igen. Med olika definitioner. Skriver poeter
sånt fortfarande? Tydligen. Helt oförblommerat. Och
de deklameras för fulla halsar på Poesiens hus.
–
Något att dricka, frågar jag La Tafdrup.
–
Kaffe, tack!
Vilket leende, en regents leende! Mitt hjärta krossas.
Så ler
Dronningen af Digter
.
Jag fylls av hänryckning.
Byt ut Margrete II, sätt in La Tafdrup!
Dronning Pia
!
Inga amatörakvarellister längre, krossa dilettanteriet,
återinför civilisationen i Danmark, sätt riktiga konst-
närer på tronen. Jag återvänder med kaffe till La Taf-
drup, ingen riktigt passande dryck, måste jag erkänna,
men nu är jag undersåte, får lyda, med
låg profil. Hålla min stora svenska käft.
Jag kommer inte ens på ett enda citat av
Tranströmer. Och kanske bäst så.
Not
the right stuff tonight
.
De pratar på bra
själva. Hemsidor och uppläsningar och
facebook. Så le bara. Du är bara en svensk
biokemist. Le och håll med, som man all-
tid gör klokast i när man får ynnesten av
att gästa ett hov.
Så reser sig La Tafdrup och ställer sig i
en av trapporna. Den danska poesins resi-
dens har många trappor. Danska poeter
tycker tydligen om trappor. Det blir tyst,
förväntan. Vi åhörare, ett dussin eller så,
trängs nära.
Hon läser dikt om när hon lånar en
arabisk kvinna sitt läppstift.
Elektricitet.
Så skriver bara en stor poet.
Så läser bara en
dronning
.
Pia Tafdrup på Poesiens Hus
(
Bild: Birgitta Alemo)
De dyker upp, en efter en, poeterna. Nån klinkar
på pianot. Sånger som var populära en gång i tiden i
vissa kretsar. De har varit med förr, grått hår, hjältar
och revoltörer. Slitnare nu, inte längre fjuniga lyriker.
Men kör för fullt.
–
Banke råtter, banke råtter!
En poet, vuxen karl, läser sin konkretpoesi till
vokalt komp.
–
Banke råtter, banke råtter!
Min danska har luckor, klara brister. Det inser jag.
Vad säger han, om och om igen, där han står och
skanderar i trappan, vad kvider han ut? Skall han
banka råttor? Slå dem i väggen? Vuxen karl, stor emfas.
Säkert djupsinnigt.
–
Banke råtter, banke råtter!
