50
| 2 | 2011
Klinisk Biokemi i Norden
Lite funderingar efter att ha läst denna bok
Jag har suttit under de senaste veckorna och läst i
Lyngbyes Laboratoriemedicin. Det har varit ett stort
nöje att studera denna nyutgivna bok lite närmare. Det
är en bok somman kommer att ta frammånga gånger
under de närmaste åren och egentligen borde man inte
recensera en sådan här bok nu utan om fem år när man
har sett hur många hundra gånger man plockat fram
boken under åren. Jag vill dock passa på att redan nu
komma med en första recension för att sprida kunska-
pen om boken utanför Danmarks gränser.
När man läser igenom Laboratoriemedicin så slås
man av kunskapsbredden. Jag är övertygad om att det
är ett mycket stort antal kliniska kemister utöver de
fyra författarna som har deltagit i skrivandet av denna
Lyngbyes Laboratoriemedicin
Anders Larsson, Klinisk Kemi och Farmakologi, Akademiska Sjukhuset, Uppsala
bok, för det känns som det är omöjligt för enbart fyra
personer att täcka hela detta område. Jag misstänker
att hela den danska expertisen inom laboratorieme-
dicin har varit delaktiga i skrivandet i en eller annan
form. Det är därför kanske rätt att det är en icke-dansk
klinisk kemist som får första chansen att kommen-
tera denna bok i KBN. Jag är ju som övriga svenska
kliniska kemister uppfödda med den svenska klinisk
kemi boken (Laurells) så det är givetvis intressant att
jämföra de här två storheterna.
Titeln Laboratoriemedicin tyder på att författarna
vill ta ett bredare grepp än bara klinisk kemi. Det
är ingen lätt uppgift då den ökade integrationen gör
det svårt att hitta tydliga gränser för den här typen
av böcker/uppslagsverk och det ställer stora krav på
författarnas kunskaper. Författarna har bland annat
tagit med rejäla kapitel om molekylär medicin, nukle-
armedicin och tolkning och användning av laborato-
rieprover. Detta är helt i linje med den utveckling som
pågår inom laboratoriemedicin där vi går mot en ökad
integration mellan de olika laboratoriespecialiteterna.
Ett exempel på detta är det gedigna kapitlet om mole-
kylär medicin. Det är ett område som ofta hoppas
över i andra kliniskt kemiska böcker. Kapitlet täcker
våra vanligaste molekylärmedicinska metoderna som
numera utförs på biokemiska laboratorium och även
en del av analyserna som i Sverige utförs av kliniskt
genetiska laboratorier.
Det inledande kapitlet om laboratoriemedicinens
historia kanske man inte har så stor nytta av i det dag-
liga arbetet, men det var trevligt att läsa och kunskap är
en lätt börda. Kapitel 2, om värdering och användning
av laboratorieanalyser, innehåller mycket matnyttigt
och ger en bra bakgrund till många av de begrepp
som vi använder på laboratorierna (referensintervall,
spårbarhet, ackreditering, GLP osv). Jag uppskattade
också avsnittet om ROC-kurvor som förklarades på
ett bra och tydligt sätt.
Kapitel 3 är själva kärnan i boken och innehåller
ett mycket stort antal laboratorieanalyser i alfabetisk
