![]()
18
| 4 | 2009
Klinisk Biokemi i Norden
Prostata är en sekretorisk manlig
könskörtel och prostatavätskan
utgör volymsmässigt uppemot
30 % av seminalvätskan. Under
sent 70-tal upptäcktes att pro-
statas epitelceller också utsönd-
rar membranomgärdade extra-
cellulära vesikler och ytterligare
undersökning av dessa vesikler
gav vid handen att de agerar som
stöd för spermierna i deras ambition att nå och
fusera med ägget. Prostasomer har tillskrivits egen-
skaper som befordrare av framåtriktad rörlighet för
spermier, immunosuppression/komplementhämning,
antioxiderande kapacitet, antibakteriella egenskaper
och påverkansförmåga på akrosomreaktionen.
Misstankar om att prostasomer kan vara inblan-
Avhandling av Göran Ronquist:
Om prostasomer och deras relation till prostatacancer
Göran Ronquist
Institutionen för medicinska vetenskaper, klinisk kemi, Akademiska sjukhuset,
Uppsala universitet, Uppsala
goran.ronquist@medsci.uu.se
dade i utvecklingen av prostatacancer har länge fun-
nits och målet med avhandlingen var att undersöka
eventuella skillnader i prostasomsammansättningen
mellan prostasomer från normala celler och sådana
från prostatacancerceller för att därigenom hitta mera
prostatacancerspecifika markörer.
Det är sedan flera år känt att PSA läcker ut i blodet
från prostatacancerangripen vävnad och man kan på
goda grunder spekulera i att också prostasomerna
(40-500 nm i diameter) tar sig ut i blodet. De två för-
sta artiklarna i avhandlingen började därför med att
undersöka prostasomkopplade autoantigen och deras
möjligheter som markörer för prostatacancer.
Prostatacancerpatienter uppvisade i delarbete 1
autoantikroppar mot 25 prostasom-associerade pro-
teiner, där 9 var isoformer, varav flera tillhörde stress-
protein familjen.
Figur 1. I delarbete 1 undersökte vi 500 sera med förhöjda PSA-värden för anti-prostasomantikroppstitrar. Från dessa användes
sedan 44 sera med förhöjda titrar mot prostasomer för 1D-western blottar. Blottar med tydliga och varierande band (13 st) valdes
för små 2D-blottar. Slutligen valdes 8 sera med tydliga mönster i de små 2D-blottarna för att göra stora 2D-blottar. Immunogena
infärgade proteiner korrelerades och stansades ut från en motsvarande stor 2D-gel. Utstansade proteiner identifierades med
MALDI-TOF. Inringade proteiner i stora blotten och motsvarande i stora gelen identifierades som HSP 70.
