![]()
52
| 3 | 2009
Klinisk Biokemi i Norden
I Skandinavien är CRP i regel förstahands-
valet bland inflammationsmarkörerna. Vi
har också en mycket hög användning av CRP
jämfört med många andra länder. Det beror
sannolikt på att vi i Skandinavien har varit
internationellt ledande inom proteinområ-
det. För ett par hundra år sedan myntade
Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) begreppet
protein och sedan dess har Skandinavien
varit i framkanten när det gäller protein-
analyser och antikroppsbaserade tester.
En annan viktig faktor för den höga CRP
användningen har troligen varit att vi i
Norden har haft tillgång till enkla, bra och
förhållandevis billiga CRP analyser som
lämpat sig väl för patientnära analysverk-
samhet. Man har därför kunnat få snabba
svar på CRP vilket varit viktigt för den akuta
handläggningen framförallt av patienter med
misstänkta bakteriella infektioner.
Patobiologi
CRP stiger som svar på inflammation/akut fas reak-
tion. Denna reaktion fungerar utan att man först
behöver utveckla ett immunologiskt minne och anti-
kroppar och är i sin natur ospecifik. Det gör att CRP
är en del av kroppens försvarsmekanismer som tidigt
kan ta hand om inkräktare. CRP har förmågan att
binda sig till både till mikroorganismer och döda
celler/cellfragment och bidra till att dessa elimineras.
CRP produceras framförallt i levern som svar på
cytokinstimulering (TNF och IL-6). Halten av CRP
C-reaktivt protein (CRP) – bättre än SR som
förstahandsvalet som inflammationsmarkör
Anders Larsson, Klinisk kemi och farmakologi, Uppsala
Foto: Henrik Alfthan
stiger snabbt vid bakterieinfektioner, andra infek-
tionstillstånd och vävnadsskador. I regel kan man se
en begynnande CRP stegring ungefär 12 timmar efter
en skada/infektion. TNF och IL-6 stiger snabbare än
CRP, men det är betydligt mer komplicerat/dyrt att
mäta TNF/IL-6 än CRP. TNF och IL-6 stegringen
visar ibland en ganska smal topp vilket gör att det
finns risk att man missar toppen. Vi har t.ex. i en gris-
modell för sepsis sett kraftiga cytokinstegringar som
svar på endotoxinfrisättning som sedan normalise-
