![]()
42
| 4 | 2006
Klinisk Biokemi i Norden
Referensintervall är viktiga och kritiska inom labo-
ratoriemedicin. Det samnordiska NORIP-projek-
tet som genomfördes under de första åren på
1990-talet och nu har implementats på många
håll runt om i Norden (Rustad P, Klinisk Biokemi
i Norden 2003;15;10-17) har givit oss betydligt
större samstämmighet mellan olika laboratorier för
referensintervall för vuxna inom allmänkemi och
hematologi.
NORIP gav anledning till ytterligare ett sam-
nordiskt projekt varför Nordisk Förening för Klinisk
Kemi (NFKK) 2004 initierade och stödjer ekonomiskt
en uppföljare för att se över barnreferensintervall.
Gruppen som består av medlemmar från alla de fem
nordiska länderna; Finland, Island, Sverige, Norge
och Danmark, arbetar under namnet NORICHILD
“Nordic Reference Intervals in CHILDren”. En första
presentation av gruppens arbete i Köpenhamn.
Däremot har referensintervallen inte utvecklats i
samma takt. NORIP-projektet för vuxna gjorde att
spårbarhet och skillnader mellan de olika labora-
toriernas referensintervall kunde minskas. Samma
svagheter gäller förstås även för de nu använda
referensintervallen för barn, men för dessa är tro-
ligen spårbarhet och relevans ännu lägre än för
vuxna.
Det pågår ett antal mindre projekt i Norden där
man samlar in prover på barn, ex Skakkebæk,
NORICHILD – nordiskt projekt för referensintervall för barn
Peter Ridefelt, Klinisk kemi och farmakologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala
E-post: peter.ridefelt@akademiska.se
Rikshospitalet, Danmark som har startat en studie
kring endokrina analyser i puberteten. Internationellt
finns några större projekt på gång. KiGGS i
Tyskland är en stort upplag studie på hälsa hos barn
och ungdomar upp till och med 17 år, där det bland
annat ingår blodprovstagning på ca 18 000 barn. I
USA gör det privata ARUP-laboratoriet ett projekt
där man samlar in prover på friska barn, ca 4000
individer i åldern 6 månader till 17 år.
NORICHILD gruppen kommer initialt att fokusera
på samma analyspanel, drygt 20 allmänkemiana-
lyser plus hematologi, som undersöktes i NORIP
tillämpat på åldersgruppen 0-18 år. I en andra fas
skall sedan dessa förslag verifieras mot patientre-
sultat från de deltagande laboratoriernas labdata-
system. Fördelen med detta förfarande är att det
går att få fram stora mängder rådata. Deltagarnas
metoder är som regel spårbara mot referensserum
X som användes i NORIP. Nackdelen är att dessa
data inkluderar prover tagna på sjuka patienter,
ett faktum som förmodligen spelar större roll än
hos vuxna - man tar inte prov i onödan på barn.
Denna effekt kan mildras med att ex exkludera
patienter med upprepad provtagning, att exkludera
vissa remitterande avdelningar som hematologi och
onkologi. Om utfallet av verifieringen mot data från
labdatasystem blir undermålig kan även insamlande
av nya blodprover bli aktuellt.
Gruppmedlemmar:
Esa Hämäläinen
HUSLAB, Helsingtors, Finland
Lotta Joutsi-Korhonen
HUSLAB, Helsingtors, Finland
Isleifur Olafsson
Landspitali Reykjavik, Island
Peter Ridefelt
Akademiska Hospital, Uppsala, Sverige
Lars Mørkrid
Rikshospitalet, Oslo, Norge
Søren Ladefoged
Århus Sygehus, Danmark
Nete Hornung
Randers Centralsygehus, Danmark
