![]()
32
| 2 | 2004
Klinisk Biokemi i Norden
De flesta kliniskt kemiska analyser utförs på upp-
repade prover från en patient och används för att
följa ett sjukdomsförlopp. Den kliniska tolkningen
av molekylärbiologiska tester skiljer sig från våra
vanliga analyser då resultatet i princip gäller för
resten av patientens liv och resulterar i en livslång
diagnos/behandling. Vi vet att även om det är
ovanligt så förekommer felaktiga analysresultat och
provförväxlingar. Är det då acceptabelt att ställa
en livslång diagnos på ett enda analysresultat utan
någon annan form av bekräftelse? Frågan väcktes i
samband med Equalis första utskick av kvalitetssä-
kringsmaterial för DNA analyser. Utskicket innehöll
flera olika molekylärbiologiska tester och när man
gick igenom de inrapporterade resultaten fann man
två felaktiga resultat. Vid förnyad analys av de
laboratorier som rapporterat felaktiga analysresultat
erhölls korrekt analysresultat. Senare utskick har
också gett korrekta resultat.
Rapportering av externa kvalitetssäkringsmate-
rial skiljer sig från laboratorernas sedvanliga rap-
porteringsrutiner vilket kan förklara de avvikande
analysresultaten. Man kan dock inte utesluta att
det i något av fallen kunde bero på analysproblem
som skulle kunnat medföra felaktiga resultat även
för patientprover. Problemet med felaktiga provre-
sultat gäller framförallt de molekylärbiologiska
riskmarkörerna då den kliniska bilden ofta inte kan
användas som bekräftelse på laboratorieresultatet.
För att minimera riskerna för felaktiga tolkningar
av provresultat är det viktigt att vi ser över hur vi
rapporterar resultaten av molekylärbiologiska tester
och att vi försöker ha samma svarsalternativ inom
varje land/inom norden. Kan vi lita på att avdel-
ningar och mottagningar alltid kan tolka resultat
av typ homozygot/heterozygot? Jag är ännu mer
tveksam till hur bekanta de är med svarsalterna-
tiv som *,** o.s.v. Tillsammans med Equalis och
den svenska expertgruppen för protein och DNA
analyser arbetar man i Sverige med att samordna
svarsrapporteringen och informationsmaterialet för
de olika molekylärbiologiska analyserna. Det är ett
viktigt arbete för att undvika att man drar felak-
tiga slutsatser utifrån ett rapporterat analysresultat.
En norsk studie visade att det var mycket stora
skillnader mellan hur olika husläkare bedömde
sänkaresultat (1). Om det finns så stora skillnader
för en väletablerad analyt som sänka så kommer
tolkningen av molekylärbiologiska tester säkert
också att variera.
Sammanfattning: Mer arbete bör läggas på att få
resultaten från de molekylärbiologiska analyserna
att bli så tydliga som möjligt för personer som ej
är experter på molekylärbiologisk nomenklatur. Jag
anser också att man bör ha minst två analysresultat
från olika provtagningstillfällen i de fall där den
kliniska bilden inte klart bekräftar resultatet av ett
molekylärbiologiskt test.
1. Thue G, Sandberg S, Fugelli P. The erythrocyte
sedimentation ratio in general practice: clini-
cal assessment based on case histories. Scand
J Clin Lab Invest 1994; 54: 291-300.
Debat
Ansvarlig: Tor-Arne Hagve (tor-arne.hagve@rikshospitalet.no)
Molekylärbiologiska tester. Räcker ett analysresultat för en
livslång diagnos?
Anders Larsson, Klinisk Kemi och Farmakologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala
