av IGF-1 och IGFBP-3 som regel klart förhöjda. I
skilda undersökningar har bestämning av IGFBP-
3haft högre respektive lägre diagnostisk sensitivi–
tetånbestämningav IGF-1. Ienstaka fall avgigant–
ism har man beskrivit låga koncentrationer avGR
men däremot kraftigt förhöjda koncentrationer av
IGF-1. Fördelenmedbestämningav IGFBP-3 jäm–
förtmed IGF-1är det någotmindre uttalade ålders–
beroendet, kanskeocksånågotminskadkänslighet
för tillstånd som ger GR-resistens. Analysen av
IGFBP-3 ärnågot enklare jämförtmedde analyser
avIGF-I som kräver extraktion.
Vid hypofysinsufficiens föreligger fortfarande
vissoklarhetomvärdetavdessabestämningar.Vid
selektiv GH-brist, d v s patienter med hypofys–
insufficiens som på ett adekvat sätt substitueras
med bl a binjurebarks-, tyreoidea- och gonad–
hormoner, har knappt hälften av fallen värden
inom referensintervallet Däremot saknas god in–
formation om prevalensen av sänkt koncentra–
tion av IGF-1 hos patientermed generell och obe–
handlad hypofysinsufficiens. Resultaten illustre–
rar svårigheterna att bedömamätvärden för cirku–
lerande IGF-1 eftersommånga hormonellt aktiva
läkemedel påverkarvärdena; östrogenerhar skilda
effekter beroende på beredningsform och
administrationssätt och testosteron höjer värdena.
Effekterna på IGF-1-produktionen i levern kan
också skilja från dem i vävnaderna.
Hos barn med kortvuxenhet_som inte beror på
svår sjukdom (leversjukdom, njursjukdom) eller
psykosocialafaktorer ansesbestämningav IGFBP-
3 erbjuda bäst kombination av sensitivitet och
specificitet.
För närvarande torde det vara klartmotiverat att
använda dessa bestämningar vid utredning av
osteoporos samt som indikator på nutritionstill–
ståndet i svåra katabola fall, vid anorexia nervosa
och som terapikontroll avGR-behandling för GH–
brist.
För forsknings- och utvecklingsarbete kan det
vara motiverat att bestämrna IGF-I och IGFBP-3
vid diabetes mellitus typ II och speciella fall av
insulinreceptordefekter samt vid "GH-insen–
sitivity"-syndrom. Likasåärbestämningarnamoti–
verade i alla övergripande studier av inter–
mediärmetabolism hos människa, där man kan
antaga att tillväxthormon ochfeller dessa biolo–
giska effektorer är involverade.
Fördifferentialdiagnostikenavmisstänkt tumör–
betingad hypoglykemi som inte kan hänföras till
insulinombörmöjlighetenavproduktionav IGF-11
hållas i åtanke. Eftersom det kan krävas speciell
metodik för att påvisa de abnorma former som här
kan förekomma bör kontakt tas med laboratorium
med erfarenhet från sådana fall.
Tabell 2. Indikationer förmätning av IGF-1 och IGFBP-3 i serum
Sjukvård
•Utredning av akromegali, samt uppföljning av behandlad akromegali
•Utredning avmisstänkt hypofysinsufficiens, samt uppföljning av behandlad hypofysinsufficiens,
särskilt vidGH-behandling
•Utredning av kortvuxenhet hos barn
•Utredning av osteoporos
• Indikator på nutritionstillståndet i svårakatabola fall och vid anorexianervosa
Forskninglutveckling
•Diabetes mellitus, insulinreceptordefekter
•Energimetabola studier
•Nutritionsstudier
• studier av allmänpåverkan av sjukdom
• Läkemedelseffekter på benmetabolismen
• "GH insensitivity"-syndrom.
18
KliniskKemi
i
Norden
/,
1997
