Den är väl korrelerad till OH-insöndringen. GH
anses emellertid reglera koncentration av IGFBP-
3 inte genom påverkan på syntesen utan genom
hämning av eliminationen från blodbanan. I fri
lösning har IGFBP-3 betydligt högre affinitet för
IGF-I än efter bindning till cellytor; medan affini–
teten av IGFBP-3 är högre i blodbanan än
cellreceptorernas affinitet gäller det motsatta för
cellbundet IGFBP-3. I subcellulära system
in vitra
kan således tillsats av IGFBP-3 hämma den biolo–
giska effekten av IGF-1. När IGFBP-3 däremot
in
viva
binder sig till cellytorökar tillgängligheten av
IGF-I för deras receptorer. I testsystem där IGF-I–
effekten ökas av tillsatt IGFBP-3 kan detta således
fungerasomenlågaffinitets-högkapacitetsreservoir
för IGF-1.
IGFBP-4förefallervara relaterad framför allt till
benvävnad. Syntes av IGFBP-4 har påvisats i
osteoblaster. Parathormon, parathormonrelaterad
peptidoch östrogen stimulerar syntesen. IGFBP-4
hämmarIGF-Istimuleradosteoblastaktivitet.Kon–
centration av IGFBP-4 är hög hos äldre kvinnor
med frakturer.
I serum från gravida kvinnor samt från patienter
med svår allmänsjukdom och hos vissa patienter
med maligna tumörer föreligger specifika protea–
sermed affinitet förIGF-bindande proteiner. San–
nolikt var dettaorsaken till attmanvidbestämning
av IGF-I med tidigare metodik för "lågaffinitets–
bundet" IGF-I fann falskt höga värdenhos gravida
kvinnor. Dessa proteaser har beskrivits vara
kalciumberoendeserinproteaser,ochävenprostata–
specifikt antigen har sådan aktivitet.
IGF-1
i
serum
IGF-Ikoncentrationen i serumärhögmedkoncen–
tration i storleksordningen l00-300
f..lgiL,
dvsflera
lO-potenser högre än insulinkoncentrationen. Till
skillnad från insulin (och frånGH!) ses emellertid
inga påtagliga koncentrationsvariationer under
dygnet. Koncentrationenavfritt IGF-Iharuppskat–
tats till mellan 0.4 och 0.7%med skildametoder.
Kvantitativtdominerande formavIGF-I i serum
är komplexet med IGFBP-3. Detta komplex är i
själva verket ett ternärt komplex, där det lever–
syntetiserade proteinet "ALS" (acid-labile subu–
nit) ingår.Detta komplex har enmolekylmassa av
cirka140kDa, dvspasserarnormaltendastmycket
långsamtöverkärlväggen.Halveringstidenför IGF–
I idettakomplexharuppskattats till cirka 15h.Det
16
ternära komplexet kan dissocieras av heparin, och
bestämning av fritt IGF-I kan därför inte utföras i
heparinplasma. Frågan är då huruvida även endo–
gent heparin och liknande substanser kan störa
jämvikten. Provtagning och provförvaring inför
bestämning av fritt IGF-I måste därför sannolikt
ske under mycket strikta betingelser.
Vid studier av en representativ population av
män och kvinnor 25-64 års ålder befanns följande
faktorer signifikantpåverkaIGF-Ikoncentrationen
eftermultivariat analys
• ålder (invers korrelation)
• rökning (hos män; invers korrelation)
• kaffekonsumtion (kvinnor; invers korrelation)
• fibrinogen i plasma (hos män; positiv korrela–
tion).
(Övriga studerade variabler varbl aantropomet–
riska mått, fysisk aktivitet, blodtryck, kolesterol,
triglycerider, parathormon och osteocalcin).
Betydelsenav att påett adekvat sättkorrigera för
ålder och kön visas i två aktuella studier från
Göteborg, dels vid utredning av frågeställningen
huruvida kronisk kvicksilverexposition påverkar
GHIIGF-I systemet, dels av patienter med polio.
IGF-l
i serum - en indikator på nutritionstill–
ståndet
Vid fastaminskar levernsGH-stimulering av IGF–
I-syntesen ("OH-resistens") ledande till sänktiGF-
1-koncentration. Det sker en snabb ökning vid
protein-kaloritillförseLAndra tillstånd sombeskri–
vits ha sänktIGF-I-koncentration (och ökad OH–
koncentration) är
• anorexia nervosa, liksom svält
• svår inflammatorisk tarmsjukdom
• coeliaki
• leversjukdom.
Vidproteinmalnutrition iråttahardessutom iakt–
tagits ökad eliminationshastighet av IGF-I från
blodbanan, också ledande till sänkt IGF-I-kon–
centration.
Relation till benmetabolismen
Vuxna med lång tids GH-brist sedan barndomen
eller förvärvadGH-brist (exempelvis som följd av
tumör eller trauma) har sänkt benmineralinnehålL
Hosdessapatienterkorrelerarbenmineralinnehållet
till serumkoncentrationerna avIGF-I och IGFBP-
3. I en aktuell studie av en representativpopulation
Klinisk Kemi
i
Norden
J,
1997
