en av mjuka vävnader och anses typiskt för de
tidiga stadierna av en fibroproliferativ reaktion.
I tumörer pågår aktiv växelverkan mellan ma–
ligna celler och matrixen; långtidsuppföljning
av olika tumörer (Tabell 2) utgör ett viktigt och
sannolikt ökande indikationsområde för
PIIINP-metoden. PIIINP-analysen tycks vara
särskilt känslig för tumörer som förorsakar as–
citesproduktion. PIIINP-koncentrationen i
lymfan från ductus thoracicus är också normalt
ca. tio gånger högre än nivån i serum (3).
Tabell 2. Indikationer för PIIINP-bestämning i
serum*
- tillväxthormonbehandling (19)
- leversjukdomar
primär biliär cirros (20)
kronisk aktiv vs. kronisk persisterande
hepatit (21)
- myeloproliferativa sjukdomar (22)
- äggstockscarcinom (23)
- primära bentumörer (Elomaa et al., skall
publiceras)
* för detaljerade referenser, se (2)
Markörer för nedbrytningen av kollagenet
Hydroxiprolinbestämning är för närvarande
den enda metod i rutinbruk, som avspeglar has–
tigheten av bindvävsomsättningen. Den är inte
idealisk, men kan ge värdefull information i vis–
sa kliniska situationer. Under de senaste åren
har stor uppmärksamhet väckts av pyridinolin–
tvärbindningarna, som kan kvantiteras i urinet
med en HPLC-baserad metod. I framtiden
kommer dessa analyser troligen också att ersät–
tas av serumanalyser. En sådan metod för ned–
brytningsprodukter av typ I kollagen har publi–
cerats och en annan skall erbjudas för rutinbruk
inom ett år.
Hydroxiprolin i urin.
Hydroxiprolin (4-hyd–
roxiprolin) bildas genom enzymatisk reaktion
Klinisk kemi
i
Norden 4. 1991
av peptidbunden prolin i kollagen, elastin,
komplementkomponenten C1q m fl proteiner,
och frisätts vid deras nedbrytning. Av dessa
proteiner är kollagenet det mest betydande både
till sin hydroxiprolininhalt och totalmängd.
Trots detta kan t ex en mycket aktiv omsättning
av C1q höja hydroxiprolinutsöndringen vid in–
flammatoriska tillstånd (14). Iminosyran kan
också absorberas från kosten- gelatin är ju de–
naturerat kollagen.
Det utsöndrade hydroxiprolinet utgör bara
ca. 10 OJo av det totala. En betydande del kan
också härstamma från syntesen av nytt kolla–
gen, för de aminoterminala propeptiderna av
prokollagen innehåller en kollagen-liknande,
helikalisk del med hydroxiprolinrester.
I allmänhet varierar hydroxiprolinutsönd–
ringen med aktiviteten av individens kolla–
genomsättning. Sålunda är den normerade ut–
söndringen (per kvadratmeter kroppsyta) störst
hos barn (15). Vid metaboliska bensjukdomar
korrelerar värdet till kalciumkinetiskt bestämd
bennedbrytning (16). Hos patienter med cancer
tycks hydroxiprolin vara en ganska känslig indi–
kator på skelettmetastaser, t ex vid bröst–
carcinom.
Pyridinolin-tvärbindningar i urin.
Kollagen–
molekylerna i kollagenfibrerna blir småningom
kemiskt tvärbundna, först genom divalenta och
senare genom multivalenta tvärbindningar (14).
Dessa bindningar bildas typiskt mellan en icke–
helikal ända (sk telopeptid) av en kollagenmole–
kyl och den helikala delen av en annan. Det
finns flera möjligheter också för en och samma
kollagentyp: t ex innehåller den mogna tvär–
bindningen i typ I kollagen i huden histidin,
medan i benvävnaden finns på samma ställe en
pyridinolinstruktur (Fig. 3), som bildats av tre
hydroxilysineller lysinrester. Pyridinolinerna
har en typisk fluoresens och förekommer i olik;:.
mera eller mindre hydroxylerade former
många kollagentyper. Typ I kollagen i ben är
rikt på dehydroformer av pyridinolin, medan
typ II kollagen i broskvävnad karakteriseras av
tvärbindningens hydroxylerade former (14).
Trots att sådana skillnader finns, kan ingen py-
5
