De stora skillnaderna jämfört med Skandinviska Enzym–
kommittens (SCE:s) tidigare metoder är att ALAT och ASAT
skall aktiveras genom fem minuters förinkubering med
pyridoxalfosfat samt att GT analyseras med det
karboxylerade, vattenlösliga substratet L-gamma-glutamyl–
-3-carboxy-4-nitroanilide använt i en optimerad metod.
Under 1989 skickade SCE et t förslag till NFKK om hur en
övergång till de nya metoderna skulle kunna ske i Norden.
NFKK bad SCE att leda övergången till de nya metoderna.
SCE har alltså fortsatt sitt tidigare arbete (trots att
kommitten ju egentligen är avskaffad) och kunde vid den
nordiska kongressen i klinisk kemi i Trondheim i juni 1990
presentera de förändrade referensintervallen, som de nya
metoderna medför (se Tabell l). På sid. 5 återges resultat
av några av SCE:s prövningar av fyra resp. fem
kommersiellt tillgängliga reagens för ALAT och ASAT.
Styrelsen för NFKK har rekommenderat att övergången bör
ske under så kort tidsperiod som möjligt och inom
perioden: slutet av 1990 - början av 1991.
ECCLS-standarden (Dokument 3-4:1988) publicerades redan
1988. Eftersom den inte alltid är så lätt att få tag på
återger vi den i sin helhet i detta nummer av Klinisk Kemi
i Norden.
Jag vill samtidigt passa på att tacka den skandinaviska
Enzymkommitten för allt det värdefulla arbete de utfört
genom åren. Enzymkommitten, som i sig upptar flera
medlemmar i IFCC:s expertgrupp för enzymmetoder , har
kommit att bli en mycket känd exponent för nordisk klinisk
kemi. Deras arbeten har resulterat i några av de mest
betydelsefulla verk, som kommit ut av det samlade nordiska
samarbetet.
Er
Kristoffer Hellsing
4
Klinisk kemi
i
Norden 2: suppl, 1990
