Sverige har låga priser för laboratorieanalyser i
jämförelse med andra länder
ANDERS LARSSON (
)
Avd. för klinisk kemi , Akademiska sjukhuset, Uppsala.
Laboratorierna i Sverige har i likhet med de
övriga nordiska länderna fått tydliga signaler från
politikerna om att vi skall minska kostnaderna. Vi
har under flera år fokuserat på detta och har även
varit framgångsrika i detta arbete. Effektivise–
ringar och minskade kostnader är i regel bra, men
frågan är vilken kostnadsnivå som laboratorierna
kan klara långsiktigt. Utvecklingen inom labora–
toriemedicin går snabbt framåt och många analy–
ser har tillkommit under den senaste tioårsperio–
den. Laboratorieverksamheten ökar i genomsnitt
med
5-I
0% om året. Minskning av antalet vård–
platser har inte medfört minskande provflöden.
Det är snarast så att ju kortare vårdtiderna blir,
desto laboratorieintensivare blir de. Man skall nu
utreda patienter på 3 dagar som tidigare tog en
vecka att utreda. Det gör att antalet prover per
vårddygn ökar.
Per Björklöv och medarbetare på Huddinge har
gjort en jämförelse mellan sina priser och priser i
några andra europeiska länder. De jämförde en
produktkorg bestående av de tio kostnadsmässigt
mest betydande analyserna inom klinisk kemi
(varav två akutanalyser) vid Huddinge universi–
tetssjukhus (HS) under år 2000. De multiplice–
rade priset per analys med antalet analyser och
fick därigenom fram en totalkostnad. Därefter
undersökte de vad dessa korgar (med samma antal
analyser) skulle kosta i ett antal Europeiska län–
der (Belgien, Finland, Frankrike, Portugal och
Tyskland).
Klin kem analyser som ingick i jämförelsen:
Blodstatus, Blodstatus akut, C-reaktivt protein
CRP, CRP akut, Tyrotropin, TSH, Kreatinin
Tyroxin, fritt, Protrombinkomplex (INR),
Hemoglobin A l C, Kal ium
Vid en jämförelse med andra europeiska länder
framstår Sverige som ett verkligt lågprisland när
det gäller laboratorieanalyser, vilket kanske kan
tyckas vara bra för svensk sjukvård. Frågan är
dock om vad som händer om denna ski llnad
Klinisk Kjemi
i
Norden
2,
2001
består. De land som Per jämfört oss med har en
sjukvård av ungefär samma kvalitet som den
svenska. Laboratorierna i de övriga länderna är
utsatta för konkurrens vilket borde göra att de inte
kan ta ut överpriser. Vi vet också att man har ung–
efär samma instrumentparker som vi har på de
svenska sjukhuslaboratorierna. Framförallt i
Tyskland så har man ju en hög andel privatlabora–
torier vilket enligt många skall borga för en god
konkurrenssituation. Trots detta så har de betyd–
ligt högre priser än i Sverige. Hur kan vi då för–
klara skillnaderna? En förklaring kan vara att de
övriga länderna tar ut överpriser men det förefal–
ler inte så sannolikt med tanke på att det finns en
konkurrenssituation. En för Sverige positiv för–
klaring är att vi är mycket effektivare än övriga
länder i jämförelsen. Jag har dock lite svårt att tro
att vi skall vara nästan tre gånger effektivare än
belgare och fransmän. Det gör att vi måste fun–
dera över om vi istället har för låga priser. Kan vi
hålla dessa priser långsiktigt och samtidigt
bedriva ett effektivt forsknings- och utvecklings–
(FoU) arbete vilket kommer att krävas för att
kunna sätta upp alla dessa nya analyser, som kom–
mer under den närmaste tioårsperioden, så att de
kommer den svenska sjukvården tillgodo? Utvec–
klingsarbete kostar pengar. Det kan gälla att
utvärdera och sätta upp nya metoder, ta fram refe–
rensintervall, starta upp patientnära verksamhet m.m.
Det finns en hel del problem idag vilka kan till–
skrivas begränsade budgetutrymmen. Ett oroande
tecken är att flera i chefsbefattningar inom labora–
torieverksamheten har slutat under de senaste
åren. Vi har betydande rekryteringsproblem både
vad gäller BMA och läkare. Detta i kombination
med den höga medelåldern för BMA (över 48 år
på många laboratorier) gör att vi om några år
kommer att ha ännu större problem med personal–
rekrytering än idag.
Effekterna av budgetåtstramningar går i första
hand ut över service, nyinvesteringar och utveck-
25
