End-product
inhibition
Figur l. Studier av tumörceller från midgutcarcinoider
invitro
haravslöjatmångafunktionellaochmmfologiska
likheter med adrenerga neuron vilket här illustreras
schematiskt (seäven texten!).
peptidenav för lagring i sekretionsgranulae (vesik–
ler), som kan vara av typen "large dense core
vesicles" (LDV) eller "small synaptic vesicles"
(SSV). Vid adekvat stimulering frisätts peptiden/
transmittorn. I neuron har man relativt nyligen
påvisaten rad synaptiskavesikelproteiner,somgör
att vesikeln först dockas till cellmembranens yta,
varefter dess innehåll kan frisättas via exocytos.
Binjuremärgenskromaffinagranulae(=LDV) inne–
håller som huvudsakliga lösliga komponenter
katekolaminer och kromogranin A.
I
det följande beskrivs 4 patienter, där vi använt
oss av plasmamätningar av kromogranin A i sam–
bandmed att vi följt sjukdomens kliniska förlopp.
Därefter diskuteras möjliga roller av kromagranin
A i fysiologi och patofysiologi.
Fallbeskrivningar
Glukagonom
Den första patienten är en 50-årig kvinna, som
sedan 4 år haft svåra hudproblem som vid
nekrolytiskt migrerande erythem. Bestämning av
glukagon i plasma gav i upprepade prover range
469-503 pmoi/L (ref. <60). Man fann även förhöjd
koncentrationavpankreatiskpolypeptid (l02pmol/
L, ref. <45) och av kromogranin (85 U/L) (ref.
<45).Lokaliseringsstudiermedsomatostatimecep–
torscintigrafi ochdatortomografi visadeenkastanje–
stortumör icaudapancreatis.Efterbehandlingmed
somatostatinanalogenoktreatidoch infusionermed
aminosyror läkte huden, varefter resektion utför–
des av pankreassvansen. Inga tecken till meta–
stasering framkom vidoperationenellervidmikro–
skopiskundersökning avoperationspreparatet Pa–
tienten blev helt besvärsfri. Vid kontroller efter 6
46
och 12 månader förelåg normala koncentrationer
av glukagon, PP och kromogranin A i plasma.
Somatostatinreceptorscintigrafi uppvisade ej hel–
ler tecken till recidiv.
Kommentar. Postoperativ bestämning av kro–
mograninA liksomPP och det primära symptom–
givande hormonet glukagon
-
vilka alla preope–
rativt förelåg i förhöjd koncentration
-
indicerade
komplett remission.
Gastrinom
Nästa patient, en 30-årig kvinna, insjuknade med
massiv hypergastrinemi (>600 pmol/L, ref. <50)
ochbefannshapankreastumöroch levermetastaser.
Koncentrationen avkromagraninAvarförhöjd, 93
U/L (ref. <45). Vid explorativ laparatami visade
sigprimärtumören ej varamöjlig att avlägsna,men
lymfkörtelutrymning och leverresektion utfördes
för att minska tumörbördan. Då tumören kunde
visualiserasvidsomatostatinreceptorscintigrafipå–
börjades aktreotidbehandling vid sidan av
omeprazol (för att hämma gastrineffekten på
parietalcellema). Kromograninkoncentrationema
påverkades marginellt
(77
U/L). Fyra månader
efter operationen noterades skelettmetastaser, var–
för behandlingen kompletterades med cytostatika
(streptozotocin och 5-tluorouracil). Ett år senare
debuterade Cushing-syndrom betingat av kortiko–
tropinsyntes (ACTH) i tumören. Det förelåg sam–
tidigt tecken till tumörprogress i levern. Koncent–
rationen av kromograninA iplasma var nu 100U/
L.
Efterbehandlingmedketokonazol (föratthämma
steroidsyntesen i binjurarna) genomfördes lever–
artärembolisering itvåseanserförattförsökaminska
leverns tumörvolym. Trots dessa åtgärder steg
kromogranin A-koncentrationerna efter hand till
200U/L, ochCushing-syndromet återkom. Två år
efter primäroperationen utfördes därför bilateral
adrenalektomi, varvid kortisolkoncentrationerna
sjönk.
Tumörsjukdomen har nu progredierat med suc–
cessivt stigandekoncentrationeravkromagraninA
i plasma. skelettsymptom har föranlett lokal
strålterapi. Efter trippelkemoterapi (tillägg av
doxorubicin) var koncentrationen av kromogranin
A 350U/L vid den senaste kontrollen.
Kommentar. Denna patient hade massiv förhöj-
ning av det primärt symptomgivande hormonet,
gastrin. Behandling med aktreotid reducerade
kromogranin A-koncentrationerna endast margi-
Klinisk Kemi
i
Norden2, 1996
