Klinisk Biokemi i Norden · 1 2013
| 55
den gröna färgen på omslaget. Boken är fortfarande
grön, med en ny framsidesbild. Kapitlen har samma
struktur som i tidigare utgåvor. I varje kapitel finns
först en översikt om ämnet och sedan beskivs de olika
analyserna, allmänt om analysen, metoder, provtag-
ning, referensintervall, bedömning och indikationer
för att använda analysen. T ex i kapitelet om tyroidea
är först översikt om tyroideafunktionen och sedan
beskriving om de olika tyroideaproverna samt auto-
antikroppar mot tyroidea. Detta gör att det är lätt att
hitta den information man behöver. Ett utmärkt till-
lägg i den nya versionen är en sammanfattning först
i varje kapitel.
Texten i boken präglas självklart inom vissa områ-
den av den svenska traditionen inom klinisk kemi. Jag
gjorde en ytlig jämförelse av kapitelet om proteinelfo-
reser mellan tre skandinaviska böcker inom klinisk
kemi, dvs förutom Laurells klinisk kemi, den norska
läroboken Klinisk Biokjemi og fysiologi, 4. utgave från
2011 samt den danska Lyngbyes laboratoriemedicin.
Olika traditioner och klinisk användning av protei-
nelforeses i de tre länderna återspeglas i böckerna. I
Laurells beskrivs den svenska traditionen att analysera
kvantitativ ett flertal protein er tillsammans med gel/
kapillärelektrofores och bedöma förutommonoklonal
ökning av immunoglobuliner den inflammatoriska
processen. I den norska läroboken uppges monoklonal
ökning av immunoglobuliner som huvudindikation för
elektrofores. I de norska och danska böckerna rekom-
menderas att använda serum för proteinelektrofores.
I Laurells finnes dock inte entydig information vilket
provmaterial är att föredra för proteinelektrofores. I
andra kapitlet om tolkning av analysresultat säges att
serum har fördelar som provmaterial jämfört med
plasma, t ex bättre material för proteinelektrofores.
Fibrinogen vandrar med gammaglobulinerna och kan
störa bedömningen av t ex M-komponenter. I kapitel 5
om proteinanalyser säges, plasma är att föredra för pro-
teinelektrofores framför serum eftersom ett serumprov
saknar fibrinogenband. Avsaknaden av fibrinogenband
är en nackdel då fibrinogenet är ett akutfasprotein
vars koncentration grovt kan uppskattas direkt från
elektroforesremsan. När olika författare, som inte har
samma uppfattning, skriver var sitt kapitel, kan olik
information finnas i samma boken.
Under tiden för min specialistutbildning i Sve-
rige använde jag Laurells klinisk kemi ofta när jag
snabbt behövde kunskap om något ämne. Efter tiden
i Sverige har denna bok alltid funnits i bokhyllan på
arbetet och jag har ofta plockat fram Laurells för att
uppdatera mina kunskaper. Jag har främst i vardagen
använt de delar av boken som handlar om de specifika
analyserna. Den nya utgåvan av Laurells klinisk kemi
kommer att finnas i bokhyllan på jobbet (dock inte på
nattygsbordet) och jag kommer att forsätta att plocka
den ner från hyllan med regelbundna mellanrum och
uppdatera mina kunskaper inom klinisk kemi.
Foto: Henrik Alfthan.
