10 |
Klinisk Biokemi i Norden · 1 2013
uppmanades dock att sitta och vila 15 minuter innan
provtagning. Fler än hälften valde att använda bedöv-
ningsplåster, vilket alla erbjöds. 1-2 % fick vasovagala
reaktioner, men endast en av dessa var tvungen att bli
hämtad av sina föräldrar.
Patienter med kronisk sjukdom eller infektion sista 10
dagarna ombads att inte delta. Barnen och deras föräld-
rar fick fylla i en enkät som bland annat innehöll frågor
om hälsa, sjukdomar, allergier och mediciner med eller
utan recept. Fyra barn exkluderas; Två diabetes typ 1, en
neurofibromatos, en giftstruma. Däremot inkluderades
den stora grupp som i enkäten angav någon form av
allergi eller astma.
Serum och EDTA-rör togs venöst. Barnen var inte
fastande. NORIPs serumX användes för spårbarhet, och
i vissa fall korrigering av rådata. Resultat för analyter
inom allmänkemi (14) och endokrinologi/metabolism
(15) har publicerats. Data för analyter inom hematologi/
anemi samt lever/HbA1c har skickats för bedömning.
Både Falu-projektet och Köpenhamnsstudien har haft
liknande upplägg för den statistiska bearbetningen med
utgångspunkt från NORIP. Detta inkluderar uträkning
av icke-parametriska 2,5- och 97,5-percentiler, Dixons
test för detektion av outliers, samt partitionering enligt
Lahti-modell.
Partitionering på ålder utgör ett särskilt utmanande
fråga för barnreferensintervall. Ett flertal studier har
använt fasta intervall för alla analyter, t.ex. CALIPERs
förstudier på överblivet material. Det ovannämnda
UK Pathology Harmony-projektet använde tre fasta
åldersintervall, men konstaterade också att det behövdes
mer uppdelningar för vissa analyter, t ex kreatinin och
fosfat. Både Faluprojektet och Köpenhamnsstudien har
använt ”kvalificerade gissningar” för att utifrån tidigare
publicerade data eller de egna siffrorna börja bearbeta
rådata vad gäller ålderspartitioneringar.
Puberteten ger ett särskilt problem för barnreferens
intervall. Puberteten har i ett fåtal studier karaktärise-
rats med Tanner score. Samtidigt är den informationen
inget vi idag på ett enkelt sätt kan föra tillbaka till våra
kunder via labdatasystemen. Köpenhamnsstudien som
utgick från blodsamling i samband med ett projekt om
pubertet noterar att vissa analyter uppvisar skillnader
i puberteten, t ex kreatinin. Ett typfall som illustre-
rar svårigheterna är kreatinin. Muskelmassemarkören
kreatinin ökar kontinuerligt med åldern. Medianvärden
för barnen i Falun har små eller obefintliga skillnader i
yngre ålder, ett variabelt utseende i åldern 8-14 år, och
klart högre värden för pojkar 15 år och äldre (figur 1).
Hur står sig data från Falun, Köpenhamn och Kanada
vid en direkt jämförelse? Tittar man på fosfat uppvisar
alla källor samma tendens med att referensintervallen
sjunker med åldern. Hos de yngsta barnen ses har inga
skillnader mellan könen, men åldern när könsdifferen-
ser först observeras varierar mellan 8 till 14 år. Uppdel-
ningen i olika åldersgrupper varierar mellan två till fem
stycken mellan de olika studierna.
Nu finns således tillfälle för att se över barnrefe-
rensintervall inom allmänkemi, men det blir det en
utmanande uppgift att göra direkta jämförelser mellan
olika studier när man synar en analyt som kräver både
ålders- och könsuppdelningar.
Referenser
1. Rustad P, Felding P, Franzson L, Kairisto V, Lahti
A, Må rtenson A, Hyltoft Pedersen P, Simonsson
P, Steensland H, Uldall A. The Nordic Reference
Interval Project 2000: recommended reference
intervals for 25 common biochemical proper-
ties. Scand J Clin Lab Invest 2004;64:271-84.
2. Lang T. Reference interval: The GB data. Clin
Biochem 2011;44:477-8.
3. Soldin SJ, Brugnara C, Wong EC, eds. Pediatric
reference intervals, 6th Ed. Washington, DC:
AACC Press 2007.
4. Sköldenberg EG, Larsson A, Jakobson A, Hed-
borg F, Kogner P, Christofferson RH, Azarbay-
jani F. The angiogenic growth factors HGF and
VEGF in serumand plasma fromneuroblastoma
patients. Anticancancer Res 2009;29:3311-9.
5. CHILDx.
.
2007.6mo-7.pdf. (Accessed Nov 2012).
6. Burritt MF, Slockbower JM, Forsman RW,
Offord KP, Bergstralh EJ, SmithsonWA. Pedia-
tric reference intervals for 19 biologic vari-
ables in healthy children. Mayo Clin Proc
1990;65:329-36.
7. Jagarinec N, Flegar-Mestric Z, Surina B, Vrhov-
ski-Hebrang D, Preden-Kerekovic V. Pediatric
reference intervals for 34 biochemical analytes
in urban school children and adolescents. Clin
Chem Lab Med 1998;36:327-37.
8. Thierfelder W, Dortschy R, Hintzpeter B, Kahl
H, Scheidt-Nave C. Biochemical measures in
the German Health interview and examination
survey for children and adolescents (KiGGS).
