![]()
14
U.E.M.S. Medical Biopathology
(http://nc.ibk.liu.se/uems) är
Europaunionens organisation
för läkare inom laboratorie-
medicin. Den är en underav-
delning under U.E.M.S. (http:-
//www.uems.be, http://www.-
uems.net) som är en paraply-
organisation för samtliga spe-
cialistläkare inom Europaunionen. U.E.M.S. Medical
Biopathology inkluderar alla de laboratoriemedi-
cinska specialiteterna utom de morfologiska (Cy-
tologi & Patologi). Förutom de specialiteter vi i
Norden känner väl till finns inom U.E.M.S. Medical
Biopathology en stor grupp av s k polyvalenta spe-
cialister, d v s kollegor som har en bred kunskap
inom hela det laboratoriemedicinska området.
Historik
European Union of Medical Specialists (U.E.M.S.)
startade år 1958 – bara ett år efter att Europauni-
onens sk. Romatraktat undertecknades. Den franske
gynekologen Jacques Courtois, som var föreningens
första ordförande, skapade mycket tidigt de kopp-
lingar som finns mellan U.E.M.S. och Europa-
unionens politiska ledning.
Under slutet av 1990- talet ägde två avgörande steg
i utvecklingen av U.E.M.S. rum. European Boards
etablerades inom samtliga specialiteter för att
ansvara för specialistexamen och utfärdandet av
intyg om specialistbehörighet samt bildandet av
European Accreditation Council for Continuing Me-
dical Education EACCME® (http://www.uems.be-
/eaccme.htm) med tillhörande avtal med Ameri-
kanska läkarorganisationen (AMA) om ömsesidigt
erkännande av varandras credit points inom fort-
bildningen av specialister. Vi i de nordiska länderna
har varit mycket tidiga i att använda denna möjlig-
het. Således var den 2002- års Nordiska konferens i
Klinisk kemi i Reykjavik, Island den första laborato-
riemedicinska konferensen i Europa som godkändes
för credit points på båda sidor av Atlanten.
Specialiteterna inom laboratoriemedicin var med i
U.E.M.S. redan från det man i 1962 indelade mötes-
verksamheterna specialitetsvis. Samverkan mellan
specialiteterna inom U.E.M.S. Medical Biopathology
var dock från början inte alldeles enkel. Flera orsa-
ker bidrog:
•
Specialiteterna har mycket olika verksam-
hetsstruktur och förutsättningar i olika delar
av Europa.
Den ena extremen – Klinisk patolo-
gi och klinisk cytologi – har mycket liknande
historik, förutsättningar, verksamheter och
struktur inom hela kontinenten. Den andra ex-
tremen – Klinisk kemi hade och har oerhört
olika förutsättningar längs en nord- sydlig och
öst- västlig axel.
•
Utbildningstraditionerna inom laboratorie-
medicin i Europa
varierade mycket. Det kunde
skilja mellan en utbildningstid på 3 år till 6 år.
Både curriculum och det sätt som utbildningen
i praktiken genomfördes på var så olika i de
olika länderna att det var oerhört svårt att
komma till enighet och harmonisering.
•
Polyvalent laboratoriemedicin
(se nedan) –
den ”laboratoriemedicinska allmänläkaren” – är
i antal specialister räknat den största laborato-
riemedicinska specialiteten inom Europa.
Denna specialitet innehåller delar av kunskap-
sområdet inom alla andra laboratoriemedicin-
ska specialiteter, och kämpade inte bara med
gränsdragningen till andra laboratoriemedi-
cinska specialiteter utan också med gränsdrag-
ningen till andra yrkeskategorier inom labora-
toriemedicin. Detta medförde att denna specia-
litet under många år tog stor andel av den till-
gängliga tiden och arbetsenergin inom förenin-
gen i anspråk.
•
Namnfrågan
avseende sektionen var svår att
enas om. För oss i norra Europa kan det tyckas
naturligt att använda begreppet laboratorieme-
| 3 | 2003
Klinisk Biokemi i Norden
U.E.M.S. Medical Biopathology – Europaunionens organisa-
tion för specialistläkare inom laboratoriemedicin
Elvar Theodorsson, IBK/Klinisk kemi, Universitetssjukhuset, 581 85 Linköping, Sverige
E-post: elvar.theodorsson@ibk.liu.se
