![]()
7
| 3 | 2003
Klinisk Biokemi i Norden
"We´re living in a political
world", säger Bob Dylan och
det gäller allt mer inom sjuk-
vården. Det var länge sedan
överläkaren bestämde och enda
sättet att styra honom var
genom Guds vrede. Vi på lab
har nu som goda byråkrater
mycket erfarenhet av att balan-
sera mellan myndigheters krav. Internationellt, inte
minst i USA, är regelverken också stora.
Men var kommer vi in som professionella lab-
medicinare?
Nu senast gäller det in vitro-diagnostikdirektivet
(IVD). En orolig och räddhågsen diskussion börjar
spira. I december gäller de nya reglerna fullt ut. Vad
kommer vi få lov att göra i framtiden? Vad kan vi
som självständiga läkare och kemister åta oss för
ansvar, utan att bryta mot reglerna? Får vi verk-
ligen lov att skriva våra egna metodbeskrivningar?
Får vi göra förbättringar som vi klart och tydligt
kan se behövs utifrån vår kompetens? Får vi ut-
veckla?
Självklart kan vi det! Och vi måste! Det ingår i
vårt ansvar inom sjukvården att när det behövs
våga tänja på gränserna och sätta våra egna ribbor.
I diskussionen om IVD-direktivet finns det en oro-
väckande tendens att vi vill försöka gömma oss
bakom företagens ansvar. Visst har de ansvar. Det
har de haft tidigare också. Men ytterst är det vi som
gör jobbet som står med det medicinska ansvaret för
vad vi gör och hur det drabbar människor.
Inga internationella direktiv kan ta bort vad som
uttryckligen sägs om vårt yrkesmässiga ansvar och
vår yrkesetik. Även när en analys är dålig kan vi
aldrig skylla på att det är företagets ansvar. Det är
vi som är på lab som måste avgöra att det som
erbjuds oss är tillräckligt bra för våra patienter och
våra kunder. Annars får vi skapa något bättre.
Regler och förordningar måste vi följa. Men vi
måste som proffs och människor till slut stå där med
såväl äran som skammen om något går fel eller blir
bra.
Det låter ödesmättat men ibland får man backa
två steg och fråga sig vad man egentligen har för
uppdrag. Även som klinisk biokemist. Och vill du
läsa något riktigt ödesmättat, och riktigt bra, måste
jag rekommendera Sandor Marais roman "Glöd".
Kompromisslöst; illusionslöst; passionerat; som från
Karen Blixen, mästarinnan i Rungstedlund
Per Simonsson
Nyt från NFKK
Daggkåpa. Foto: Henrik Alfthan.
