![]()
10
Klinisk Kjemi i Norden 2, 2002
Före det nordiska mötet i klinisk kemi i Reykjavik
1992 hade jag bett en ung och lovande doktorand
vid namn Isleifur Olafsson i vår forskargrupp att
försöka arrangera en isländsk naturupplevelse för
oss i forskargruppen strax före mötet. Han grep
sig an uppgiften med entusiasm och kompetens
och tre dagar innan mötet gav sig den cirka 15
personer starka gruppen iväg från Reykjavik i två
rymliga bilar. I gruppen ingick svenskar, islän-
ningar och tre spanjorer som felaktigt trodde att
Columbus var den förste att upptäcka Amerika.
Den första dagen studerade vi ett intressant
hembygdsmuseum vid namn Skógar. Detta visade
oss hur islänningarna fordomdags med enkla
medel och uppfinningsrikedom klarade av den
ofta bistra verkligheten. Bland annat visade
museet hur hus kunde byggas nästan utan brädor
och hur man kunde undvika onödiga värmeför-
luster genom att bygga husformationer, som
måste ha varit de äldsta "radhusen" i Norden.
Museumet kunde också förklara varför alla islän-
ningar är sega och envisa, ty endast sådana
människor kunde rimligen överleva de hårda
levnadsvillkoren som tidigare rådde.
Samma dag tog guiden oss upp på klippan Dyrhó-
laey, för att vi skulle beskåda Islands sydligaste
udde. Det var en kolsvart lång strand på vilken
havets vågor bröts till vitt skum. Synen var
osannolik! Man trodde, att man hade blivit av
med färgsinnet eller att man såg en svartvit film.
Allt omkring oss var intensivt svart eller skinande
vitt! Man insåg att Island är Europas, och kanske
världens, yngsta land skapat av vulkanisk
aktivitet för blott cirka 15-20 miljoner år sedan
och således en verklig geologisk lillebror i
Europa. Att lillebrodern fortfarande växer genom
vulkanism kunde vi senare samma dag konstatera,
genom att vår guide ledde oss till en dal mellan
två höga fjäll i vilken en utomhusbassäng låg och
väntade på oss med vatten uppvärmt utan vare sig
svensk kärnkraft eller dansk förbränning av fos-
sila bränslen. När vi lögade oss i denna bassäng
började det snöa och det ökade vår känsla av
välbehag i den varma bassängen. Det fanns ett
primitivt omklädningsrum i anslutning till bas-
sängen och här hade duschfrågan lösts på ett sätt,
som skulle tillfredsställa de flesta nordiska ener-
giministrar. Varmvattnet kom från en slang, som
låg i en bäck med varmt vatten, medan kallvattnet
kom från en slang, som låg i en bäck med kallt
vatten.
Vi tillbringade natten på ett litet värdshus, som låg
några meter från Europas största glaciär, Vatnajö-
kull. Behövde man is till groggen var det bara att
gå ut och hacka en liten bit av Vatnajökull! På
morgonen gjorde vi en utflykt i det som skall bli
Europas största nationalpark, Skaftafell/Vatnajö-
kull. Här fanns många intressanta naturformationer
skapade genom avrinning från Vatnajökull och
vulkanisk aktivitet. Vår guide demonstrerade
också hur man kan hitta rätt om man går vilse i en
isländsk skog, nämligen genom att resa sig upp
och titta efter var man befinner sig!
På eftermiddagen började en otrolig upplevelse:
med jeeparna körde vi uppför vulkanen på vilken
Vatnajökull ligger fram till en fjällstuga. I denna
bytte vi om till overaller för att sedan ge oss ut på
själva Vatnajökull ridande på snöskotrar. För att
vi inte skulle ramla ner i is-sprickor var vi
tvungna att följa en lokal guide. Vi hade stränga
order att vända tillbaka om vi såg honom och hans
skoter falla ned i någon ännu ej upptäckt spricka.
Vi slapp uppleva detta, men tyckte oss känna hur
vulkanen darrade under isen och som vi nu alla
vet: När den hade darrat färdigt efter sju år fick
den ett våldsamt utbrott! Färden ned från Vatnajö-
kull bjöd på en försmak av himmelen: Havets
blågrå färger och vågsvall och skyarnas blågrå-
vita formationer bildade ett mönster i vilket det
var helt omöjligt att avgöra var himlen började
En forvandlande naturupplevelse
Berättare: Anders Grubb
Fotograf: Isleifur Olafsson
