färgad avföring är också ett !elativt vanligt fynd
hos barn med magsjuka.
Hur vanlig denna form av alkalisk fosfatas
stegring är svår att uttala sig om. I litteraturen
finns endast l 00-200 fall beskrivna trots att synd–
romet sannolikt är relativt vanligt. Asanti et al. ,
rapporterade att 1-2% av friska spädbarn hade
stegrade nivåer av alkalisk fosfatas. Orsaken till
hyperfosfatasemin är inte klarlagd. En möjlig
genes kan vara en ökad syntes av alkalisk fosfatas
orsakad av vitamin D metaboliter och en minskad
leverelimination på grund av ett ökat innehåll av
sialinsyra i enzymet.
Hos båda de barn som beskrivs fann vi kraftigt
förhöjda nivåer av alkalisk fosfatas som spontant
normaliserades under några veckor. Ingen av
barnen hade några tecken till lever- eller skelett–
skada. I det ena fallet fann man ett isoenzym
mönster med förändrad vandring men ej i det andra
fallet. Detta är i linje med tidigare publicerade arbe-
Klinisk Kjemi
i
Norden 4, 2001
ten där några grupper har rapporterat att patienterna
har ett isoenzym mönster med förändrad mobilitet,
medan andra grupper ej kunde finna detta.
Sammanfattning:
Man bör beakta möjligheten av en benign över–
gående hyperfosfatasemi när man finner oväntade
stegringar av alkalisk fosfatas utan kliniska
tecken till lever- eller skelett-sjukdom hos barn.
Hos barn mindre än 3 år kan man nöja sig med att
kontrollera barnet kliniskt och ta om serum
alkalisk fosfatas och y-glutamyltransferas om 2-3
veckor. Därigenom kan man undvika onödiga
utredningar, vilka kan vara besvärliga för barnet.
Referens:
Lannergård, A. , Dannaeus,
A.
and Larsson, A.
(2000) Benign övergående hyperfosfatasemi hos
barn. Läkartidningen. 97 (13), 1550-1552.
9
