kedjor
iplasmaochuringerytterligare information
om en ökad immunocytaktivitet sannolikt orsakas
av mono- eller polyklonal cellproliferation.
ARBETsFÖRDELNING MELLAN KLINIK
OCHLABORATORIUM
Klinikern rekvirerarelektraforetiskplasmaprotein–
analys och specificerar vanligen ej vilka proteiner
som bör analyseras. Laboratorieläkaren leder
analysverksamheten och sammanställer analys–
resultaten. Hanharvanligenbäst förutsättningar att
tolkadessaurpatafysiologisksynvinkel. Klinikern
infogardenna information i sittdiagnostiskapussel
respektive terapeutiska kontrollsystem.
Patafysiologisk tolkning av elektrafaresbilderoch
kvantitativap-proteindata förutsätter:
l.
Kunskap om enskilda p-proteiners koncentra–
tionoch omsättning hos friska och sjuka.
2. Tillgång till patientens elektroforesbild bredvid
andras bilder för jämförelse.
3. Kunskap om felkällor vid utförda kvantitativa
analyser.
4.Kunskapompatientensålderochsomatiska pro–
blem.
Förutsättningarna 1-3 uppfylls av den kliniske
kemistenoch4avden läkare sombeställtanalysen.
Både den kliniske kemisten och beställaren har
varför sigotillfredsställandebåde informationoch
kunskaper för en adekvat tolkning av analys–
resultaten.
Optimalt utnyttjande av erhållna analysresultat
förutsätter samarbete (pat:sepikrisochpat:s labdata
bör kunna granskas).
INDIKATIONER OCH BESTÄLLNINGS–
RUTIN FÖR ANALYS AV PLASMAPRO–
TEINER
Klinikerns
huvudindikationer
för beställning av
plasmaproteinanalys (agarosgelelektrofores kom–
pletteradmed kvantitering av en grupp proteiner)
är följande:
l.
"Screening-analys" vid oklara, ofta polysym–
tomatiska sjukdomsbilder.
"SR-utredning".
2. Utredning av symtom som avmagring, oklar
feber, anemi, hyperkalcemi, infektionsbenä–
genhet, steatorn\ ikterus, spontanfrakturer,
12
ödem, proteinuri, ascites.
3. Uppföljning och terapievaluering av t ex
njur-, tarm-, kärl- och bindvävssjukdomar
samt av M-komponenter.
Som
kravför
analysmed
kommentar av resulta–
ten
bör begäras att beställaren låter provet åtföljas
av en remiss, där vissa grunddata om patienten
redovisas tillsammansmedden frågeställning som
utlöst beställningen av analyserna.
Förslag till elektroforesremiss finns på nästa
sida. Direkta frågor ställs här till beställaren på
punkter, där information om patienten är särskilt
viktig.
Motiv för
på remissen
begärdpatientinforma–
tion
är följande:
Ålder.
Referensgränserna för vanligen analyse–
rade proteiner är särskilt avvikande under första
levnadsåret. Vuxnas referensområden nås regel–
bundet först efter puberteten. Frekvensen av !g–
rubbningar är starkt åldersrelaterad.
Kön.
Härdiskuteradep-proteineruppvisar ingen
påtaglig könsdifferens men graviditet, intag av
esttogener (p-piller, substitution) andragener och
kortikasteroider (resp analoger) inverkar på flera
proteiners basnivå.
sjukhistoriens längd
behövs för att utvärdera
akuta fasproteiners och immunglobuliners nivå.
Individens temperatur
reflekterar intensiteten
av inflammatoriska processer (interleukinfrisätt–
ningen).Denärkorrelerad till akutafasproteinernas
nivå om "lag"-faser för ändringar av deras syntes
ochkatabolismbeaktas. stegradeakutafasproteiner
är ett regelbundet fynd efter ett par dagars feber.
Omväntgälleratt endastkroniska inflammatoriska
processer åtföljs av förhöjda akuta fasproteiner
utan feber.
Proteinförluster
via njurar, hud och tarm kan
vara så betydande att p-proteinernas nivåpåverkas
starkt.Vidödemochascites ärfördelningsvolymer
och därmed plasmakoncentrationen för stora och
små proteiner påverkade i olika grad
(jrnf
fig 2).
Tillförsel av albumin resp plasmasubstitut
kan ge ändring av plasmavolymen med sänkning
av proteiners koncentration som följd. Korti–
kosteroidanaloger kan ge både !g-sänkningar och
hydremi samt tendens till stegringavorosomukoid.
Vissacytostatikakan indirekt induceraökadsyntes
av akuta fasproteiner och/eller hämma !g-bild–
ningen (särskilt lgM).
KliniskKemi
i
Norden,Supplement l , 1995
