34 |
Klinisk Biokemi i Norden · 3 2014
Kurs i labmedicin för ST-läkare Vässa din
diagnostik i labmedicin!
Annika Sörensen och Per Simonsson
Klinisk kemi Skåne, Lund och Malmö
De senaste åren har det i Skåne
ordnats fyra kurser i klinisk kemi
för ST-läkare riktade främst till
läkare som arbetar i öppenvården.
Den första arrangerades av ST-
läkarna i klinisk kemi i Malmö,
vilket också är ett bra sätt att
utbilda sig till fortbildare i spe-
cialiteten. När sen Labmedicin Skåne bildades fick
kurserna ny form med oss som kursansvariga.
Att ordna kurser i klinisk kemi för ST-läkare
är dock inget nytt. Men sedan Nils Tryding gick i
pension har de inte blivit så många. Nils höll under
många år några av de mest sökta kurserna för bli-
vande allmänmedicinare. Det var kurser som stan-
nade kvar i medvetandet hos många kliniskt verk-
samma kollegor. De gav inte bara kunskap utan också
en positiv och personlig bild av vår verksamhet. Och
insikten om att vi behövs och att vi kan göra nytta
som konsulter.
Organisation
Kurserna har arrangerats med Skånes AT/ST-råds
välsignelse och ekonomiska stöd. Det har varit bra
att ha denna form som gett kurserna ställning som
en av många regionala kurser. Och att ordna en fler-
dagarskurs för 30 personer med mat och attraktiv
lokal kostar ca 50000 kronor för lokal, kurspärm,
lunch och fika samt enkla föreläsargåvor. Just en
trevlig lokal visade sig vara värdefullt. Det gav en
trevlig inramning och säkert bättre image av klinisk
kemi än om vi hållit till i någon av de mer eller min-
dre dunkla föreläsningssalarna på sjukhuset. Alla
föreläsare ställde upp inom ramen för sin tjänst och
den kostnaden stod följaktligen respektive klinik för.
Föreläsarna var nästan uteslutande från labmedicin
och med god framförhållning var det inte svårt att
mobilisera alla föreläsare. Intresset att komma ut med
sitt budskap är stort.
Deltagarna
Vi riktade oss främst till de läkare som är under
specialistutbildning i öppen vård. Några mer organ-
specialiserade kollegor var också med men några av
dem tyckte då att kunskapsnivån inom deras område
var i underkant. En läkare under utbildning till
endokrinolog och en på väg mot en gärning på en
vårdcentral har olika förkunskaper och erfarenheter
inom hormonernas värld.
Kurserna var övertecknade. Vi beslöt dock att
hålla oss till maximalt 30 deltagare per kurs. Detta
för att få mer diskussion och interaktion.
Mål
Målet med kursen var att samla de vanligaste
labmedicinska frågeställningarna och presentera
dem, med god tid för frågor. Och frågor blev det
många, både i anslutning till seminarierna och i
pauserna. De första kurserna ägnades helt åt klinisk
kemi men sen breddades fokus till att inkludera
också mikrobiologi och immunologi.
En annan månsättning vara att stärka relatio-
nerna mellan labmedicin och klinik. Det visade
sig att de flesta kursdeltagarna aldrig hade träf-
fat några labmedicinska kollegor. Således en ny
upplevelse och av kursvärderingen kan utläsas att
vi uppfattades som - förvånande? – trevliga att ha
lärt känna.
Innehåll
Seminarierna omslöt de flesta av de vanliga fråge-
ställningarna och organsystemen (
se faktaruta
1).
Det var traditionella föreläsningar utan grupparbe-
ten eller problembaserad inlärning. Den traditio-
nella pedagogiken misstänkte vi skulle vara mindre
uppskattat men så var det inte. Att kurserna var en
strukturerad uppdatering av kandidatutbildningen,
med en naturlig fördjupning, uppfattade deltagarna
som bra. Mycket av det de lärt sig under grundut-
