40 |
Klinisk Biokemi i Norden · 3 2014
Vilka analyser bör primärvården ta i samband med
kontroller av patienter som opererats med gastric
bypass?
Anders Larsson, klinisk kemi och farmakologi, Uppsala
Vi har under de senaste decen-
nierna haft en stadig ökning av
BMI. USA tillhör ”elitgruppen” på
BMI listan med ett genomsnittligt
BMI på över 28 och de har en bety-
dande andel av befolkningen som
är kraftigt överviktiga. Vad som
kanske är mindre känt är att det
land som har den högsta medelBMI är Nauru i Stilla
havet med ett medelBMI på 34. Ökningen av BMI
leder till att man försöker finna nya sätt att behandla
övervikt, inklusive operationer. Gastric bypass/gastric
banding är den i särklass vanligaste överviktsopera-
tionen i Sverige idag. En genomsnittlig patient som
väger 120 kilo tappar ca 40 kilo i vikt under första
året efter att ha opererats med gastric bypass-metoden.
Viktminskningen minskar risken för diabetes och
kardiovaskulära sjukdomar och minskar dödligheten.
Fetmaoperationen gastric bypass har ökat explo-
sionsartat i Sverige de senaste tio åren och i dag görs
runt åtta tusen operationer per år men vi kan nog
förvänta oss att antalet kommer fortsätta att öka
med tanke på att fetmaepidemien inte verkar vara
över. Syftet med operationen är att kraftigt minska
näringsupptaget så att patienten minskar i vikt. En
konsekvens av en kraftig viktnedgång är att patienten
riskerar att drabbas av malnutrition. Det gör att gast-
ric bypass opererade patienter måste följas upp med
regelbundna läkarbesök. Med tanke på den mångåriga
uppföljningen och det stora antalet patienter det rör
sig om så vill man numera föra över de efterföljande
kontrollerna till primärvården.
Per Simonsson visar tydligt i sin artikel med sitt
patientfall att detta är en patientgrupp som kan drab-
bas av allvarlig malnutrition och som därför bör följas
upp åtminstone en gång per år. Det finns dock enligt
min uppfattning en hel del frågetecken kring uppfölj-
ningen inte minst vad det gäller laboratorieanalyserna
i samband med läkarbesöken och kontrollintervallet.
Många av de opererade patienterna har förväntade
livslängder på åtskilliga årtionden. I rimlighets namn
borde det finnas ett samband mellan graden av vikt-
nedgång och risk för att drabbas av malnutrition.
Behöver en gastric bypass patient som håller sin vikt
eller åter ökar i vikt kontrolleras lika ofta som en per-
son som minskar kraftigt i vikt? På sikt bör man nog
fundera över en individualisering av kontrollinterval-
len utifrån viktsförändringen när det har gått ett antal
år efter operationen. I dag finns det inte långsiktiga
data som kan svara på hur länge man behöver följa
upp dessa patienter.
Helt klart är att personerna behöver följas upp efter
operationen med en klinisk kontroll och även labora-
torieanalyser. När vi tillsammans med primärvården
diskuterade vilka analyser som vore rimliga att ta vid
årskontrollerna var det tydligt att det finns en hel del
oklarheter i vilka prover som skall tas och även hur
man skall hantera provsvaren. Om vi varje år opere-
rar en promille av befolkningen (10.000 operationer/
år) så kommer en ”medelhusläkaren” att i genomsnitt
få ca 2 nya gastric bypass patienter per år. Det är inte
lätt att på det antalet patienter få en klar bild av hur
analyterna uppför sig i samband med normal bypass
operation och kunna säkert skilja dessa resultat från
de patienter som utvecklar malnutrition. Som under-
lag för diskussionen fick vi specialistmotagningens
provtagningslista (se nedan).
Specialistmottagningens lista:
Blodstatus, Folat, B12, Albumin, ASAT, ALAT, Alka-
liska fosfataser, Bilirubin, GT, BNP, Ca-jonaktivitet,
Glukos, HBA1c, Lipider, Apolipoproteiner, Järn, Trans-
ferrin, Natrium, Kalium, Kreatinin, Magnesium, Zink,
TSH, fT4, fT3, 25-OH Vitamin D.
En sådan här lista väcker mer frågor än svar. Så länge
som alla resultat är normala så är det inga problem,
men med tanke på att det (inklusive blodstatus) rör sig
om ca 35 analyter så kan vi utgå från att vi kommer
