Klinisk Biokemi i Norden · 3 2014
| 39
mineraler (7-10). Även efter tillförsel av standardise-
rade supplement uppkommer ofta flera bristtillstånd
(11). Sannolikt beror detta på att olika patienter har
olika möjlighet att äta tillräckligt och riktigt, samt
att malabsorption är av olika omfattning och att
dess effekter inte kan förutses. Individuellt anpas-
sad uppföljning och supplementering är därför nöd-
vändig. Flera förslag har presenterats, bl a från The
Endocrine Society (7), men det finns ingen nationell
rekommendation.
Delat patientansvar försvårar
Ansvaret för uppföljning av de bypass-opererade
är fördelat på olika vårdgivare. Kirurgiska ingrepp
följs initialt upp av den opererande kliniken i sam-
band med återbesök efter operationen. Också andra
kirurgiska kliniker, som inte utfört plastiken, kan
behöva behandla de kirurgiska komplikationer som
är vanliga i efterförloppet. Därefter är det primärvår-
den som har ansvaret för patienten, ett ansvar som
är livslångt. I allvarliga fall, som det refererade, kan
slutenvårdskliniker behöva engageras.
De nutritionella brister som närmast obligat infin-
ner sig spänner över ett stort medicinskt panorama.
Symptomen är varierande och kan vara potentiellt
livshotande med risk för bestående symptom om kor-
rekt substitution inte sätts in i tid. Det är ett tungt
ansvar för primärvården eftersom bristtillstånden
kräver både ny kunskap och ibland specialanalyser
som inte tillhör vårdcentralens normala sortiment.
Det är därför viktigt att tydliga och gemensamma
rekommendationer, riktlinjer och ansvarsuppdel-
ningar etablerades så att inte senkomplikationer
försämrar resultatet av en i övrigt effektiv terapi.
Som Anders Larsson skriver i detta nummer av KBN
finns det redan flera, ofta omfattande, dokument. Att
försöka ta fram konkreta uppföljningspaneler är en
viktig uppgift för den kliniska kemin, i samarbete
med både primärvård och högspecialiserad sjukvård.
Referenser
1. Tanphaichitr V, Vimokesant SL, Dhanamitta S, Valyasevi A. Clinical and biochemical studies of adult
beriberi. Am J Clin Nutr 1970;23:1017-28.
2. Levy JB, Jones HW, Gordon AC. Selenium deficiency, reversible cardiomyopathy and short-term intra-
venous feeding. Postgrad Med J 1994;70:235-6.
3. Fetma – problem och åtgärder. SBU-rapport nr 160, SBU, Stockholm 2002,
4. Maggard-Gibbons M, Maglione M, Livhits M, Ewing B, Maher AR, Hu J, et al. Bariatic surgery for
weight loss and glycemic control in nonmorbidly obese adults with diabetes. JAMA 2013;309:2250-61.
5. Ericsson J. Hur mycket kostar “egentligen” en gastric bypass. Masteruppsats, Medicinska fakulteten,
Lunds Universitet, 2013.
6. SOReg - Scandinavian Obesity Surgery Register.
/
7. Heber D, Greenway FL, Kaplan LM, Livingston E, Salvador J, Still C. Endocrine and nutritional mana-
gement of the post-bariatric surgery patient: An Endocrine Society clinical practice guideline. J Clin
endocrinol Metab. 2010;95:4823-43.
8. O´Donnell K. Severe micronutrient deficiencies in RYGB patients: Rare but potentially devastating.
Practical gastroenterology. 2011; November:13-27.
9. Bal BS, Finelli FC, Shope TR, Koch TR. Nutritional deficiencies after bariatric surgery. Nat Rev Endo-
crinol 2012;8:544-56.
10. Gasteyger C, Suter M, Gaillard RC, Giusti V. Nutritional deficiencies after Roux-en-Y gastric bypass for
morbid obesity often cannot be prevented by standard multivitamin supplementation. Am J Clin Nutr
2008;1128-32.
11. Aasheim AT. Wernicke encephalopathy after bariatric surgery – systematic review. Ann Surg.
2008;248:714-20)
