7
| 4 | 2011
Klinisk Biokemi i Norden
är ett riktigt bra exempel på laboratoriemedicinens
hjältar. För många låter det kanske mer som en betald
semester på intressanta badorter runt om i världen
och våra klinikchefer kommer givetvis invända att en
resa runt halva jorden för att ta prover på en handfull
individer inte är särskilt kostnadseffektivt. Jag måste
givetvis instämma i att provtagning på en särskilt mot-
tagning där patienterna står i kö för provtagningen är
en mer kostnadseffektiv modell.
Eftersom exemplet inte var riktigt bra valt vill jag
istället lyfta fram provtagarna till en studie i Öre-
bro där man tar prover för att se hur långvarig vila
påverkar laboratorieanalysresultaten. Man tar prover
på björnar som ju naturligt ligger och sover i flera
månader. Det låter lite konstigt när man hör det för-
sta gången, men det finns en intressant frågeställning
bakom studien, nämligen varför drabbas inte björnar
av t.ex. benskörhet eller blodproppar när de ligger i
vinterdvala? Studien innebär att man tar prover på
björnarna både under sommaren när de är vakna och
under vintern då de ligger i vinterdvala. Jag vet inte
riktigt hur snabb en nyvaken brunbjörn är, men jag
har från säker källa fått höra att en isbjörn springer
100
meter på cirka 8 sekunder. Min personliga bästa
notering på sträckan är betydligt sämre än så. Jag mis-
stänker att en brunbjörn är ungefär lika snabb som
en isbjörn. Om det är någon av läsarna som undrar
så kan jag redan nu bekräfta att jag inte på nära håll
tänker ta reda på exakt hur snabb brunbjörnen är och
inte heller hur pass dåligt morgonhumör den har. En
optimal provtagare för denna studie bör ledigt kunna
springa ifrån Usain Bolt samtidigt som han/hon bär
på en provtagningsbricka i ena handen och försiktigt
blandar proverna med den andra.
Man bör också sannolikt vara duktig på att finna
lämpliga vener under en tjock björnpäls och vara en
synnerligen snabb provtagare så man hinner avsluta
provtagningen innan patienten vaknat till helt och
hunnit upp ur startblocken. Om det är någon intres-
serad läsare som anser sig uppfylla dessa kriterier så
förmedlar jag gärna kontakten med studieansvarig.
Jag vill gärna framhålla fördelarna med denna typ av
provtagning dvs frisk luft, mycket motion och man
slipper känna stressen av att kön till provtagningen
växer i väntrummet.
Torbjörn Åkerfeldt tipsade om att man även kan
kombinera provtagning och blodgivning. Det finns
en publicerad artikel som beskriver två engelsmän
som korsade Antarktis till fots dragande på slädar. När
Före
Efter
CRP (mg/L)
0,3
13,0
Kalium (mmol/L)
4,2
3,8
Kreatinin (mmol/L)
90
75
CystC GFR (mL/min/1,73m
2
)
>120
>120
Urea (mmol/L)
6,9
7,8
Albumin (g/L)
42
41
Calcium (mmol/L)
2,34
2,25
Magnesium (mmol/L)
0,80
0,85
Fosfat (mmol/L)
1,21
0,89
LD (mkat/L)
4,0
5,8
GammaGT (mkat/L)
0,35
0,33
CK (mkat/L)
2,1
131,0
Kolesterol (mmol/L)
6,2
6,0
Triglycerider (mmol/L)
1,69
1,04
ApoA1 (g/L)
1,9
1,9
ApoB (g/L)
0,82
0,73
Apob/apoA1
0,4
0,4
Järn (mmol/L)
20
12
Transferrin (g/L)
2,69
2,56
Transferrinmättnad,%
30
18
ASAT (mkat/L)
0,58
6,20
Cystatin C (mg/L)
0,68
0,73
Troponin T- HS (ng/L)
3
3
NT-proBNP (ng/L)
9,24
15,24
Tabell: Effekter av kraftig fysisk ansträngning hos en
vältränad man. Tonys värden 2 dygn före respektive
efter 10 mils löpning. Som synes är de flesta analyser
relativt oförändrade. CK och ASAT steg kraftigt vil-
ket sannolikt återspeglar en muskelpåverkan i sam-
band med den långvariga löpningen.
de startade vägde slädarna drygt ca 220 kg och man
tillryggalade 2300 km. Färden tog 95 dygn och var
tionde dag togs blodprover. Plasman separerades från
blodkropparna genom att provet fick hänga från tält-
taket under några timmar varefter plasman överfördes
till ett nytt rör. Frysning av prover skedde automatiskt
i den arktiska kylan. Även om temperaturen sannolikt
varierade från dag till dag så höll den sig med mar-
ginal under noll. Om någon av er är intresserade av
att upprepa bedriften så kan ni läsa mer om detta i:
Stroud et al., Eur J Appl Physiol 1997;76:243-52.
