4
| 4 | 2011
Klinisk Biokemi i Norden
Laboratoriemedicinens anonyma hjältar
Anders Larsson
Det finns ett stort antal personer
som bidragit till att driva utveck-
lingen inom klinisk kemi framåt.
En grupp som man ofta glömmer
bort i detta sammanhang är alla
de personer som lämnat blod-
prover för referensintervall eller
för att öka vår kunskap om vad
som påverkar våra analysresultat. Det är ofta impo-
nerande insatser även om man ibland kan ifrågasätta
den praktiska nyttan av studierna.
Jag vill bland annat ge en eloge till de personer
som ställde upp och lämnade blodprov varje timme
under två hela dygn i en studie för att man skulle
kunna studera dygnsvariationens påverkan på ana-
lysresultaten. Det ena provtagningsdygnet var efter
att försökspersonerna sov på natten och det andra
dygnet var efter att de sovit på dagen. På så sätt fick
man också en uppfattning om störd nattsömn (många
patienter har svårt att sova på grund av värk) påverkar
analysresultaten.
En ännu större bedrift var de personer i Frank-
rike som frivilligt lade sig i säng i 45 dagar för att se
hur kroppen påverkades av långvarigt sängläge. Vi
har ju många patienter som blir sängliggande under
långa perioder, men i dessa fall är det svårt att veta
vilka förändringar som beror på sjukdomen och vad
som beror på att man legat till sängs under lång tid.
Försökspersonerna låg i sängen under hela perioden
och fick inte ens kliva upp för att gå på toaletten. Per-
sonligen förstår jag inte riktigt hur man kan frivilligt
ställa upp på något sådant. Ett dygn med en trave bra
böcker skulle väl vara OK men inte 45 dagar!
Tony Marklund på Roche sprang för ett tag sedan 10
mil i någon som kallas för ultramaraton. Det gjorde att
vi hade möjlighet att ta prover före och efter 10 mils
löpning för att se hur fysisk ansträngning påverkar
analysresultaten. Det kan väl kallas att man gör en
insats som blodgivare! Nu kan man nog misstänka
att han inte är riktigt representativ för många av våra
något mindre tränade patienter. Enligt min person-
liga bedömning har han en fysisk prestationsförmåga
som är över normalsvensken. Det måste man ha om
man överlever 10 mils löpning! En individ är också
lite klent som statistiskt underlag. Det gör att vi gärna
skulle se fler firmarepresentanter som ställer upp och
springer ultramaraton och lämnar blodprov i samband
med detta. Helst bör de ha en kondition mer i nivå
med mig det vill säga på en mer basal nivå. (Basal
låter på något sätt mindre negativt än väldigt otränad.)
Den kanske mest anmärkningsvärda bedriften som
försöksperson som jag hört talas om var av en dansk
laboratorieassistent. Jag har tyvärr inte läst original-
studien utan enbart fått det berättat för mig. Syftet
med studien var att se om man kunde klara sig på
enbart potatis under långa perioder. Försökspersonen
ställde upp på att endast äta kokt potatis under ett
år (ca 3 kg kokt potatis om dagen, långsamt tuggad)
medan professorn/försöksledaren fungerade som kon-
trollperson och åt en normal kost. Det måste redan
efter några dagar ha känts fruktansvärt tråkigt att bara
äta potatis och jag förstår att laboratorieassistenten
avslutade studien några dagar i förtid (julmatens
frestelser blev övermäktiga).
Jag har någon gång frågat om frivilliga för att
upprepa den här studien. Av någon anledning har
jag aldrig haft några problem att få frivilliga till
kontrollgruppen (under förutsättning att de fick en
väl tilltagen budget för restaurangbesök). Däremot
har jag aldrig lyckats få några som vill ställa upp på
potatisdieten trots lockande löften om att vi stod för
kostnaden för det ca ett ton potatis somman skulle äta
under året. Inte heller löften om att detta skulle vara
en effektiv diet för att gå ner i vikt. Det sistnämnda
löftet kanske saknar vetenskaplig dokumentation, men
jag är tämligen övertygad om att man kommer vara så
trött på potatis efter några månader att det kommer
leda till viktnedgång. Någon som känner sig frestad
att vara försöksperson? Erbjudandet om gratis potatis
kvarstår! En annan grupp som jag också skulle vilja
lyfta fram är våra provtagare.
För ett antal år sedan hade vi ett doktorandprojekt
(
Fortsætter side 6)
