Klinisk Biokemi i Norden Nr 1, vol. 9, 1997 - page 16

• stimulerar dejodineringen av tyroxin (T4) till
3,5,3'- trijodtyronin (T3) ledande till ändring av
T4ff3-kvoten i serum
•påverkarkalciumomsättningenbl.a. genom sti–
mulering av 1-hydroxyleringen av 25-hydroxy–
vitamin D i njurarna ledande till ökad koncentra–
tion av kalcium och sänkt koncentration av parat–
hormon i serum
•påverkarkollagenomsättningen ledande tillökad
serumkoncentration av propeptiderna från pro–
kollagen I och III
• stimulerar omsättningen i benvävnaden bl.a.
ledande till ökning av osteocalcinkoncentrationen
vid tillförsel av GH.
De insulinliknande tillväxtfaktorernaIGF-Ioch
IGF-11: historik, struktur
Det är sedan 1950-talet känt att GH inducerar
uppkomsten av biologiskt aktiva substanser med
påverkan på flera skilda celltyper och vävnader,
och sådana substanser kunde också påvisas i blod–
banan.Den s.k. "sulfation factor" tillskrevs exem–
pelvisförmågaattökasulfatinkorporationen ibrosk.
Under 1970-talet ansågs det att GH:s samtliga
effektermedierades avdessa substanser, vilkadär–
för benämndes "somatomediner".
Parallelltmed dessa studier identifierades under
1960-taletinsulinliknandebiologiskaktivitet iblod–
banan, som inte hämmades av antikroppar mot
insulin, och dessa benämndes "nonsuppressible
insulin-like activity" (NSILA). I slutet på 1970-
talet påvisade Rinderknecht och Humbel två
polypeptidermed sådan aktivitet,vilkabenämndes
"insulinliknande tillväxtfaktor I" (IGF-I; 70
aminosyror, molekylmassa 7,6 kDa) och "insulin–
liknande tillväxtfaktor Il" (IGF-Il; 67 aminosyror,
7,5 kDa). De visades vara strukturellt homologa
med proinsulin. IGF-I visades vara identiskt med
somatomedin
C
och IGF-11 med "multiplication–
stimulating activity". Man kunde också visa att
IGF-11 dominerade under fosterlivet av de två,
medan IGF-1 dominerade efter födelsen.
HowardGreenochmedarbetare framförde imit–
ten på 1980-talet hypotesen om "the dual effector
mode] ofGH action" vid sina studier av fettceller.
Medan GH ansågs inducera differentiering av
Tabell
l.
Biokemiska variabler för undersökning av
in
vivo-effekter av tillväxthormon
14
CelVvävnad/
system
Hypotalamus,
hypofys
Perifera vävnader,
ink!. lever
Kalcium–
horneostasen
Kollagensyntes
Osteoblaster
Osteoklaster
Komponent
GH i serum och urin, totalt resp. 22 leDa-isoformen
IGF-I i serum (totalt, fritt)
IGF-I i urin
IGFBP-1 i serum
IGFBP-3 i serum
T4ff3-kvoten i serum
Fritt ("joniserat") kaleium i serum
Parathormon i serum
1,25-dihydroxyvitaminD i serum
Aminoterminal(a) peptid(er) från prokollagen typ III i serum
Karboxyterminal(a) peptid(er) från prokollagen typ I i serum
Aminoterminal(a) peptid(er) från prokollagen typ I i serum
Osteocalcin i serum
Alkaliska fosfataser i serum (totala, benisoenzym)
Deoxypyridinolin i urin (ev. i serum)
Tvärbunden karboxyterminal telepeptid från kollagen typ I
"Sura" fosfataser (tartratresistenta) i serum
Kli"isk Kemi
i
Norden
J,
1997
1...,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15 17,18,19,20,21,22,23,24,25,26,...36
Powered by FlippingBook