en bättre insikt i de av hormoner beroende pro–
teinernas hormonreglering. Denna typs forsk–
ning väntas ha betydelse då det gäller att bättre
förstå reproduktionsbiologin och den hormon–
beroende cancern. I detta forskningsarbete är
molekylbiologins tekniker centrala arbetsred–
skap. Dessutom används vid behov omfattande
eukaryotiska cellodlingar t.ex. för att producera
cancerceller eller vid behov stora mängder re–
kombinantproteiner.
Androgenberoende proteiner
(doc. Pirkko Vihko)
Prostatans sura fosfatas (PAP) och prostataspe–
cifikt antigen (PSA) produceras i prostatans
epitelceller och utsöndras i sperman. PSA har
en viktig funktion i sperman, men PAP:s fysio–
logiska funktion är okänd.
Den centrala målsättningen i detta forsk–
ningsprojekt är att bättre förstå prostataceller–
nas och prostatavävnadens androgenreglering.
Man strävar att nå denna målsättning genom att
undersöka de prostataspecifika genernas regle–
ring via androgenerna. Vi har valt till modellge–
ner de för prostatavävnaden och prostatans epi–
telceller specifika generna, människans och råt–
tans PAP, PSA och människans och råttans
androgenreceptorgener. Den information som
fås tillämpas på förståelsen av hormonregle–
ringen vid prostatacancer och till att identifiera
de tillväxtfaktorer vilka är viktiga för prostata–
cellernas tillväxt och de prostataspecifika ge–
nernas expression.
Vi har producerat råttans PAP som rekombi–
nantprotein i insektceller och kristalliserat det
utvunna proteinet. PAP:s tredimensionella
struktur utreds för karakterisering av enzymets
aktiva del och den fysiologiska funktionen.
Tillväxten av prostatacancer är hos ca 70
OJo
av patienterna beroende av de manliga könshor–
monerna. Ändå utvecklar en märkbar andel av
de maligna prostatatumörerna under behand–
Iingen en resistens mot hormonbehandling. Or–
sakerna till denna förändring känner man inte.
En orsak till att den förändrade androgenre–
sponsen uppkommer kan vara att det sker en
mutation i androgenreceptorgenen varvid an-
Klinisk kemi
i
Norden 4, 1992
drogenreceptorns funktion eller reglering för–
ändras. I denna undersökning utreds också
eventuella mutationer i androgenreceptorgenen
och deras betydelse för patienter med prostata–
cancer eller prostatahypertrofi.
Progesteronberoende proteiner
(prof. Reijo Vihko)
I en omfattande epidemiologisk undersök–
ningsserie på 1970 och - 80-talen visade jag
tillsammans med doc. Dan Apter och några an–
dra arbetskamrater, att det är typiskt för en
bröstcancerriskgrupp, kvinnor som haft tidig
menarche, att de länge, åtminstone till 30 års ål–
der kontinuerligt har en fortgående högre halt
av estradial och lägre halt av SHBG i serum än
andra kvinnor. Tvärt emot tidigare uppfattning
var det också typiskt för dessa kvinnor att ovu–
lationen börjat tidigt. Så karakteriseras alltså
denna riskgrupp för bröstcancer av en stark est–
rogenpåverkan, progesteronet föreföll inte att
ha någon klart skyddande effekt mot bröstcan–
cer. slutsatsen var att progesteronpåverkan
måste vara annorlunda i bröstepitelet än i endo–
metriumepitelet. Vid försöken att förstå detta
fenomen bättre blev det centrala forskningsmå–
let att försöka komma underfund med regle–
ringen av estrogenpåverkan i livmoder- och
bröstvävnader.
Halten av biologiskt aktivtestrogen i perifera
vävnader bestäms av många olika faktorer, som
t.ex. av deras serumhalt och via deras ämnesom–
sättning i målcellen. Deras biologiska effekt på
målvävnaden beror dessutom på mängden i est–
rogenreceptorerna och dessa i sin tur regleras av
många olika faktorer. För tillfället är det centra–
la i forskningsarbetet att förstå hur estrogenets
påverkan regleras i målvävnaden. Denna forsk–
ning har betydelse å ena sidan t.ex. för reglering–
en av endometriets funktion och å andra sidan
för uppkomsten av endornetrios och bröstcan–
cer.
17beta-hydroxysteroiddehydrogenas (17HSD)
är ett enzym som kataliserar interkonversionen
hos estradial och det mindre aktiva estrogenet,
estronet. Detta enzym kan påvisas i steroidoge–
na vävnader och också i en del vävnader som är
5