UNDERVISNINGEN
Grundutbildning av läkare
Grundutbildningen i klinisk kemi har som mål–
sättning att ge de studerande en laboratorieme–
dicinsk grund för studier inom de övriga medi–
cinska områdena. Avsikten är att de skall förstå
sjukdom som ett dynamiskt skeende där orga–
nismens balans är störd.
Undervisningen i klinisk kemi är integrerad i
den undervisning som sker vid klinikerna och
uppdelad i tre avsnitt:
l.
avsnittet ("Grundkursen") behandlar de
för det kliniska arbetet mest centrala laborato–
rieundersökningarna. Speciellt betonas indika–
tionerna för dessa samt tolkningen av resulta–
ten.
2. avsnittet ("Klinisk kemisk endokrinologi")
är integrerat i undervisningsavsnittet i obstetrik
och gynekologi. Denna kurs har som målsätt–
ning att göra de studerande förtrogna med gy–
nekologiska, obstetriska och pediatriska en–
dokrina störningar, deras uppkomstmekanis–
mer och diagnostik med betoning på labora–
toriemedicinska synpunkter.
3. avsnittet ("Centrala frågor inom klinisk ke–
mi") omfattar ett sammandrag av de centrala
sjukdomar som förekommer i den praktiska lä–
karverksamheten där laboratorieundersök–
ningarna har en viktig roll.
Yrkesinriktad och vetenskaplig fortbildning
Universitetets medicinska fakultet ansvarar för
utbildningen av specialläkare. Tyngdpunkten i
utbildningen ligger i det praktiska arbetet i sjuk–
huslaboratoriet samt i studier nära förknippade
med detta. Att bli specialläkare tar 5 år.
Vid Uleåborgs universitet kan man skaffa sig
kompetens inom tre subspecialiteter inom kli–
nisk kemi: hematologiska laboratorieundersök–
ningar, endokrinologiska laboratorieundersök–
ningar samt isotopundersökningar. Att skaffa
sig en subspecialitet tar 2 år.
Som resultat av den yrkesinriktade fortbild–
ningen har 15 specialister inom klinisk kemi ut–
bildats samt 6 läkare med subspecialitet inom
klinisk kemi och 32 sjukhuskemister.
4
Vid institutionen har 35 doktorsavhandling–
ar utarbetats. Av dem som disputerat har 24 va–
rit läkare, 9 biokemister, l tandläkare och 1
fysiker.
FORSKNING
Som ovan nämnts har institutionen för klinisk
kemi under hela sin existens mycket starkt satsat
på den vetenskapliga forskningen och denna
har också, mätt med olika indikatorer, varit
framgångsrik. Institutio11en har utfört ett om–
fattande vetenskapligt forskningsarbete med
stor tyngd lagd på endokrinologin, på grund av
prof. Vihkos forskningsinrlktning. Forsknings–
arbetet på institutionen fick en mycket effektiv
start då det nya centralsjukhusets och samtidigt
också institutionen för klinisk kemis forsk–
ningsutrymmen blev färdiga 1975 och då fem
forskare (nuvarande professorerna Olli Jänne
och Ilpo Huhtaniemi, bitr. professorerna Kim–
mo Kontula och Aimo Ruokonen samt docent
Lasse Viinikka) som hört till prof. Vihkos forsk–
ningsgrupp i Helsingfors för flera år flyttade till
honom till Uleåborgs universitets institution för
klinisk kemi. Under dessa år, under tidigt 1970-
och -80-tal skapades en forskningstradition
som byggde på flitigt arbete, intensiva interna–
tionella kontakter samt ambitiösa planer, en
forskningstradition som förhoppningsvis fort–
farande karakteriserar institutionen som forsk–
ningsenheL I detta samband kan konstateras
att av dem som doktorerat vid institutionen el:
ler som specialiserat sig till specialister i klinisk
kemi 5 nu är professorer (Geoffrey Hammond,
biokemi, London, Ontario; Ilpo Huhtaniemi
fysiologi, Åbo; Olli Jänne, fysiologi, Helsing:
fors; Tima Takala, idrottsmedicin, Jyväskylä;
Karl Tryggvason, biokemi, Uleåborg) och 1 bi–
trädande professor (Aimo Ruokonen, klinisk
kemi, Uleåborg).
Projekt
Hormonberoende proteiner
Under de senaste ca 5 åren har prof. Reijo Vih–
kos och doc. Pirkko Vihkos arbetsgruppers
forskning konsekvent koncentrerat sig på att få
Klinisk kemi
i
Norden 4, 1992
