16 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2020
Är malariamedicin en ”game changer” i kampen mot
COVID-19? Vikten av koncentrationsmonitorering
Torbjörn Åkerfeldt, Anna-Karin Hamberg, Anders Larsson, Kim Kultima
Klinisk Kemi och Farmakologi, Akademiska Sjukhuset, Uppsala och Institutionen för
Medicinska Vetenskaper, Uppsala Universitet, Uppsala
Inledning
Malarialäkemedlet klorokin och dess derivat hydrox-
iklorokin har börjat användas experimentellt vid
COVID-19-sjukdom. Detta faktum fick massmedial
uppmärksamt först när President Trump påstod att
detta är en ”game changer” i kampen mot COVID-
19. Få håller med, men flera små och enkla studier
har visat vissa positiva effekter. Hydroxiklorokin
(Plaquenil®) används idag framför allt vid lång-
tidsbehandling av reumatisk sjukdom. På grund av
varierad farmakokinetik och risk för synpåverkan
kan monitorering av koncentration i blodet vara
av värde. Likaledes kan man tänka sig att intensiv-
vårdspatienter med olika grad av organpåverkan som
behandlas med Plaquenil® har nytta av hydroxikloro-
kinbestämning. Vi har satt upp en rutinmetod för
hydroxiklorokin, och visat att endast helblodsmät-
ning är kliniskt användbart eftersom både serum och
plasma saknar precision i patientprover.
Bakgrund
Det saknas godkända läkemedel för behandling av
patienter med COVID-19, och jakten på effektiva
läkemedel pågår för fullt. Det finns många kandidat-
molekyler (1-2), men för att snabbt nå ut till sjukvår-
den är de mest intressanta substanserna läkemedel
som redan finns på marknaden för andra indika-
tioner (så kallad repositionering). I dessa fall finns
redan nödvändiga säkerhetsdata. Ibland finns även
erfarenhet av
off-label
användning av läkemedel från
tidigare utbrott av coronavirus (SARS, MERS) (1).
Avancerade bioinformatiska metoder har bland annat
identifierat sirolimus, m
elatonin och merkaptopurin
sommöjliga behandlingar av den nu aktuella formen
av coronavirus (SARS-CoV-2) (2). De mest diskute-
rade läkemedelsalternativen idag är dock lopinavir/
ritonavir, remdesivir, azitromycin, tocilizumab och
klorokin/hydroxiklorokin. De senare alternativen är
ursprungligen läkemedel mot malaria, men där indi-
kationen för hydroxiklorokin på senare år ändrats till
reumatiska sjukdomar, framför allt systemisk lupus
erythematosus (SLE).
Tidiga små och enkla studier på COVID-19 patien-
ter har visat lägre virushalter (3) och snabbare åter-
hämtning (4) vid administration av hydroxiklorokin.
Jämfört med klorokin anses hydroxiklorokin ha en
mer gynnsam biverkningsprofil. Bägge substanser
har dock ett relativt snävt terapeutiskt intervall. Vid
långtidsbehandling är synrubbning en fruktad biver-
kan, medan de kardiotoxiska bieffekterna (förlängt
QT-intervall) är en begränsande faktor redan vid
kortare behandlingar, så som på COVID-19 patienter.
