42 |
Klinisk Biokemi i Norden · 3 2018
Bäste läsare, finns ni verkligen?
Anders Larsson
Ibland får vi på laboratorierna en del mer eller min-
dre konstiga frågor. För ett antal år sedan fick jag en
något annorlunda fråga: Finns ni?
För några år sedan hade vi skickat in en EU-ansö-
kan om forskningsmedel med en norsk huvudman
och vi deltog som sjukhuslaboratoriet. Alla papper
var ifyllda och det blev väl åtminstone 100 sidor med
ansökningstext. Någon dag efter att alla papper var
inskickade och vi pustade ut kom det en begäran från
EU att Akademiska Sjukhuset/Landstinget skulle
styrka att vi fanns. Detta skulle vara inskickat inom
48 timmar så det var bråttom.
Hur bevisar man att sjukhuset finns för en gran-
skare i Bryssel? Att hänvisa till René Descartes filo-
sofiska sats ”cogito, ergo sum” (jag tänker, alltså finns
jag) kändes inte som något vinnande koncept så jag
avstod från att pröva det alternativet. Det första alter-
nativet var istället att hänvisa till sjukhusets hemsida
”
” men det möttes med
kalla handen och vi fick svaret att en hemsida är inte
ett bevis på att ni finns.
Jag kan inte förneka att det finns en viss logik
i denna kommentar med tanke på alla konstiga
mail som dyker upp i mailboxen. Jag kontaktade
sedan sjukhusledningen och landstingsledningen
och frågade om de hade någon dokumentation som
bevisade att vi fanns, men de var helt oförstående
till frågan. Alltså inget napp där. Timmarna gick och
förslag om att skicka en räkning med indrivnings-
krav till EU mötte kalla handen från EU. Att säga att
sjukhuset ägdes av svenska staten och den svenska
flaggan fanns med i EU väckte inte heller någon
positiv respons. I det läget börjar man känna sig mer
och mer desperat. Ett av de mer desperata initiati-
ven byggde på att EU gärna ville ha underskrift av
företagets grundare på ett dokument som bevis på
att vi fanns. Eftersom Akademiska Sjukhuset grun-
dades 1709 så innebär det att det var Karl XII som
skulle skriva under detta dokument. Här fanns ju
möjligheten att skylla på Norge för hade inte någon
norrman skjutit Karl XII i Fredrikshald i Norge så
hade vi ”säkert” kunnat ordna underskriften. Som
ni hör så var jag ganska desperat vid det tillfället,
dessutom förnekade våra norska huvudsökande
allt ansvar i frågan från Norsk sida och förklarade
att det var en svensk som sköt kungen, dvs vi fick
tillbaka problemet.
Vid det laget hade jag kastat iväg ytterligare för-
frågningar till bolagsverket, skattemyndigheten och
socialdepartmentet för att höra om någon av dessa
myndigheter kunde intyga att sjukhuset eller lands-
tinget fanns. Bolagsverket var snabba att förklara att
de ansvarade för registrering av alla bolag utom just
landstingets bolag som inte ingick i deras uppgifter.
Som tur var kom skattemyndigheten tillbaka med en
F-skattesedel som visade att landstinget skulle betala
skatt, dvs vi fanns. Det godtog EU. Det är nog den
gång som jag mest uppskattat skattemyndigheten
och att de håller en god ordning på oss! Efter det
glömde jag bort frågan eftersom jag ansåg den löst.
Jag blev därför mycket förvånad när jag ca ett halvt
år senare fick ett brev från regeringskansliet. Min
förfrågan till socialdepartmentet hade vandrad upp
till regeringskansliet och hamnat på chefsjuristens
bord. Denna hade gett sig i kast med problemet med
en juridisk precision. Först hade man definierat
vad som kunde anses underlag för att en organi-
sation fanns och man hade definierat att om man
omnämndes i en svensk lagtext så fanns man. Det
verkar vara en tolkning av en person med juridisk
bakgrund, men jag tycker att det ändå finns en logik
i det även om jag personligen nog hade tänkt mig
någon annan definition. Med denna utgångspunkt
så hade man sedan gått igenom alla lagtester och
kommit fram till att Uppsala läns landsting var
omnämt i en (1) lagtext om skatteväxling mellan
landsting och kommun. Landstinget fanns alltså
med minsta möjliga marginal. Sedan hade man fort-
satt med Akademiska sjukhuset och där hade man
hittat sjukhuset omnämnt i en lagtext om inrättande
av Nationellt centrum för kvinnofrid
.
nck.uu.se/). Detta centrum är alltså det enda beviset
som fanns för att Akademiska Sjukhuset existerade.
Brevet från regeringskansliet hade ett stort ”sigill” i
