38 |
Klinisk Biokemi i Norden · 3 2015
proteiner och nukleinsyror ger en verklighetstrogen
bild av modercellens fysiologiska/patofysiologiska
förhållanden, varför det inte är någon överdrift att
påstå, att exosomen ger en spegelbild av modercellens
tillstånd. Tetraspaniner är en typ av bindarproteiner,
som är anrikade i exosomer, vilkas innehåll av tetras-
paninproteinet CD63 kunde påvisas i blodplasma
i signifikant ökad mängd hos melanompatienter
(19). Ytterligare studier har visat att CD63 finns i
ökad förekomst i exosomer från cancerceller rent
generellt jämfört med motsvarande förekomst från
normala celler (20), vilket ger stöd åt tankegången
att CD63 skulle kunna vara en cancermarkör. CD81
är ett annat protein, som tillhör tetraspaninfamil-
jen. Det har visat sig att CD81 är involverat i hepatit
C-virus internaliseringen i celler och man har fun-
nit att serumnivån av exosomalt CD81 är signifikant
förhöjd hos patienter med kronisk hepatit C och en
serumnivårelation tycktes föreligga till graden av
leverinflammation och fibrosering (21). Vi utvecklade
en extremt känslig och specifik assay (4PLA, proxi-
mity ligation assay) för just identifiering av komplexa
strukturer som prostasomer/exosomer i ett blodprov.
Denna assay bygger på infångande av prostasomer
med hjälp av en immobiliserad antikropp, varefter
detektion sker med fyra andra antikroppar som har
DNA-strängar bundna till sig. Kravet måste uppfyllas
att de sammanlagt 5 antikropparna måste bindas vid
samma tillfälle till sin målstruktur (prostasomen),
varefter DNA-strängarna kan förenas genom lige-
ring och amplifieras och ge en signal som mäts. Vi
fann en signifikant ökad förekomst av prostasomer
i blodprov från patienter med prostatacancer innan
prostatektomi. Till yttermeravisso såg man de kraf-
tigast förhöjda värdena hos patienter med de högsta
Gleasonscore-värdena (beräknade efter analys av den
borttagna prostatakörteln) avspeglande aggressiv
prostatacancer, medan de med lägre Gleasonscore-
värden avspeglande indolent prostatacancer uppvi-
sade närmast bakgrundsnivåer beträffande prosta-
somkoncentration i blodprovet, i paritet med prover
från patienter med benign prostatahyperplasi och
kontrollpatienter (22).
Det onkogena innehållet i cancer-relaterade exo-
somer består av bioaktiva molekyler som omfattar
DNA-fragment, mRNA och miRNA. Detta sist-
nämnda RNA har varit den mest framträdande
exosomala biomarkören hittills. Till exempel kunde
man visa att 8 st miRNA –profiler för ovarialcancer i
vävnadsprov var möjliga att återfinnas i dessa patien-
ters blodprovsexosomer (23). Ett år senare gjordes en
liknande studie, denna gång gällande lungcancer, då
man jämförde patientblodprovers exosomala miRNA
profil med motsvarande profil direkt från själva
cancervävnaden med överensstämmande resultat
(24). Ett senare japanskt arbete beskriver miRNA
vid esofaguscancer. Tanaka och medarbetare rap-
porterade i nämnda arbete, att exosomalt miRNA 21
är förhöjd i serum från patienter med denna cancer-
form i jämförelse med patienter med benigna tumö-
rer utan inflammatoriska tecken. Dessutom gjorde
författarna observationen att miRNA 21-närvaron
korrelerade till tumörutbredningen och dess aggres-
sivitet. Slutligen gjorde författarna påpekandet att
miRNA 21 inte kunde påvisas i serumprovet efter det
man extraherat exosomerna, något som talade för att
exosomalt miRNA 21 är den exklusiva källan till cir-
kulerande miRNA 21 (25). Dessa studier ger stöd för
tankegången, att vävnadsbiopsi skulle kunna ersät-
tas med en ”liquid biopsy” efter isolering och rening
av cancerexosomer från blodprov. Vi kan således se
en framtid, som innebär minskat biopsitagande från
olika organ och vävnader till förmån för det enklare
(och sjukvårdsmässigt billigare) och mera patient-
vänliga blodprovstagandet för diagnostik, prognostik
och sjukdomsmonitorering. Det är ingen överdrift att
påstå, att exosombaserad analys av blodprover har en
stor potential inom rutinsjukvård, icke minst inom
cancerdiagnostiken och här kommer inte enbart
miRNA-profilen utan också DNA-profilen att vara
betydelsefulla.
Referenser
1. Ronquist G, Hedström M. Restoration of
detergent-inactivated adenosine triphosphatase
activity of human prostatic fluid with concana-
valin A. Biochim Biophys Acta 1977;483:483-6.
2. Ronquist G, Brody I, Gottfries A, Stegmayr
B. An Mg2+ and Ca2+-stimulated adenosine
triphosphatase in human prostatic fluid: part
I. Andrologia 1978;10:261-72.
3. Ronquist G, Brody I, Gottfries A, Stegmayr
B. An Mg2+ and Ca2+-stimulated adenosine
triphosphatase in human prostatic fluid--part
II. Andrologia 1978;10:427-33.
4. Stegmayr B, Ronquist G. Promotive effect on
