46
| 3 | 2011
Klinisk Biokemi i Norden
B-Leukocyter som akut infektionsmarkör
Sven Björnsson och Per Simonsson
Klinisk kemi, Labmedicin Skåne
Att analysera antalet vita blodkroppar i blodet
är en väl etablerad strategi för att få ett begrepp
om kroppens inflammatoriska aktivitet, t. ex. vid
en misstänkt infektion. Flera studier har under
senare åren gjorts för att utvärdera leukocyter-
nas diagnostiska prestanda i akuta situationer,
speciellt hos barn. Slutsatsen är att akut infek-
tionsdiagnostik baserad på räkning av leukocyter
inte är tillförlitlig. Det är inte heller belagt att val
av terapi kan styras bättre utifrån B-Leukocyter.
Stor biologisk variation
Analys av cirkulerande leukocyter är behäftad med
flera brister som gör den till en svårbedömd markör
för att vägleda i diagnostik och terapi. Fysiologiskt och
patobiologiskt finns det en väsentlig variation inom
och mellan individer i antalet cirkulerande leukocyter.
Barn har normalt dubbelt så höga nivåer som vuxna.
En stor del av kroppens granulocyter sitter bundna
till kärlendotelet i en s.k. marginalpool som kan fri-
sättas till cirkulationen vid stimuli som t ex infektion.
Mobiliseringen kan också stimuleras av biokemisk
stress och av fysisk ansträngning som är oberoende
av infektiöst agens. Steriodbehandling kan å andra
sidan hämma frisättningen ur benmärgen. Nybildning
av leukocyter sker till skillnad från mobiliseringen
långsamt och tar flera dagar till veckor.
Bakterier eller virus?
Det finns en föreställlning om att bakteriell infek-
tion har högre totalantal leukocyter än virusinfek-
tion. Analysen skulle i så fall kunna fungera som en
markör för antibiotikakrävande infektioner. Även om
medelvärdet för en population med bakteriell infek-
tion ofta är högre (1) så är spridningen så stor att det
prediktiva värdet blir så lågt att den kliniska nyttan
minimeras (2). Flera studier har inte heller kunnat
påvisa att bakteriell infektion har högre antal leuko-
cyter än virus (3-6). En orsak är att olika bakterier
och virus ger olika grad av leukocytos. Infektioner
med pneumococker and Escherichia coli ger vanligen
leukocytos men detta ses i mindre än hälften av fallen
med staphylococcus aureus. Däremot ger infektioner
med adenovirus ofta leukocytos och även förhöjda
CRP-nivåer (7). CRP har också bristande diskrimina-
tiv förmåga i dessa situationer men har visat sig vara
en bättre markör för bakteriell infektion hos barn (8).
Man har också försökt att kombinera leukocyter med
CRP men problemet är då att man får motstridiga
resultat i 74% av fallen (9).
Engelska Practice Guidlines föreslås feber över
39
°C och B-Leukocyter >15 x 10
9
/
L som tecken på
bakteriell infektion hos barn. Det positiva prediktiva
värdet blir dock mycket lågt och har beräknats till
13%
vid en sensitivitet på 75% (10). Även i Rosen’s
Emergency Medicine (11) och Point-of-Care-Testing
(
Price, St Johns, Hicks) (12) avråds från analysen vid
dessa akuta indikationer.
Sammanfattningsvis så har B-Leukocyter, ensamt
eller i kombination med CRP, begränsad roll för
differentialdiagnostik mellan bakteriella och virala
infektioner. Om båda markörer är ökade så är san-
nolikheten för en bakteriell infektion förvisso ökad,
men låga värden utesluter inte bakteriell etiologi (13).
Att styra terapi med B-Leukocyter
Leukocyträkning har utvärderats i en studie över styr-
ning av insättandet av antibiotika i den ofta besvärliga
diskussionen med patient och föräldrar (14). Av 1956
barn med övre luftvägsinfektion eller hög feber hade
1219 (62 %)
uppenbara tecken på bakteriell infektion.
Bland de övriga barnen var 351 (48 %) möjliga kandi-
