53
| 3 | 2011
Klinisk Biokemi i Norden
söderifrån varje vecka. Väggarna i Avdelning 65 luktar
sprit, dunksprit, Dalarnas egen grappa.
Personalen lär mig mer psykiatri. Sprit påverkar
färgseendet säger de. När kostnären har druckit använ-
der han mycket blått, intensivt blått, kornblått. Jag kän-
ner igen blåfärgen, jag har sett den - Bengt Lindström,
Jakob Weidemann, Edvard Munch…
Någon har rymt, vi ringer polisen. Polisen kom-
mer en kvart senare, och har med sig någon tillbaka.
Polisen hittar i staden, de åker först till Shopen och
så vidare till ett par lägenheter, och de hittar alltid
rymlingen.
Falun är tyst, min granne kallar alltid Falun för Twin
Peaks. Falun är kallt och vindstilla och röken stiger
alltid rakt upp precis som i Twin Peaks på TV. Av och
till mördas någon i Twin Peaks, av och till mördas
någon i Falun. Plötsligt slår en av patienterna sönder
en garderob och jagar oss med garderobstången. Vi
lägger honom i bälte. Det är tyst i Falun igen.
Personalen lär mig ännu mer psykiatri. Den patien-
ten kan du aldrig lita på, säger vårdaren. Jag tog
honom med på permission en vårdag med solsken,
jag körde och han satt i baksätet. Så kände jag hans
händer runt halsen. Jag har mördat förut och jag kan
göra det igen, sade han.
Polisen kommer och hämtar någon på avdelningen,
någon som skall utvisas. Flygplanet skall gå till Bos-
nien, Kosovo eller Östasien. Ingen skriker, flyktingen
är tyst, polisen är tyst.
Jag har snygga läderskor. Ljudet är viktigast, klack-
arna mot golvet när man går genom en tom korridor.
Jag väntar på bussen, ensam. Jag lär mig vissla tvåstäm-
migt, kan det fortfarande, men inte lika bra.
Fredag och fikapaus. Några har blivit uppsagda och
gråter. Det finns kaffe och knäckebröd (alltid Falu
Rågrut). När man inte har något jobb längre kan man
flytta, till släkten, till solen, till Norge. Lägenheten kan
man sälja på radannons (pris kan diskuteras vid snabb
affär). Någon nämner Mattias Flink. Alla tystnar,
ingen vill tala om Mattias Flink, i alla fall inte just nu,
såret har inte läkt än. Någon kände offren, någon job-
bade på akuten den dagen. Någon kände också Mattias
Flink och har en annan historia om det som hände.
Jag vill höra en annan historia, men det blir inte i dag.
Jag går en ny runda genom spökavdelningarna på
jakt efter tavlor till mitt kontor. Hittar kopparstick från
kopparstaden: Hans Norsbo och Stig Åsberg. Letar
förgäves efter de två ”stora”: Bertil Bull Hedlund och
Axel Fridell. Mest efter Fridell, längtar efter en Fridell-
etsning på väggen, svärtan, smutsen, stillheten. Fridell
har nästan aldrig motiv från Falun, men det är alltid
Falun i motiven.
Kristoffer Hellsings pris till Christer Alling
Varje år väljer redaktionen den bästa artikeln som publicerats föregående år i
KBN. Såväl innehåll som litterära kvaliteter granskas. Det skall helt enkelt vara
bra läsning om vår specialitet, med fakta men också med en djupare nyans.
Priset är instiftat för att hylla minnet av KBN:s grundare Kristoffer Hellsing,
en sann och entusiastisk nordist som kunde konsten att fånga klinisk kemi i ord.
Priset för 2010 går till professor Christer Alling, Lund, för artikeln ”Fosfatidy-
letanol – molekyl på villovägar som hittade rätt”. Den publicerades i KBN nr 1
2010.
Hela detta nummer, liksom andra editioner, finns att läsa på vår hemsida.
Här är länken:
.
Artikeln tål att läsas om. Den beskriver en forskares initiala eufori när något
nytt upptäcks, men också de år av hårt arbete och intermittent frustration som
ofta krävs för att en vetenskaplig nyhet skall bli en klinisk analys. Christer Alling
belyser färden med konkreta nedslag i händelseförloppet och drar sig inte för
att ge sina personliga reflektioner.
Årets pristavla är en liten marinmålning av Anders Olsson från 1924.
Christer Alling är 2010 års
Kristoffer Hellsingpristagare.
