Bokanntälan
Carl-Bertil Laurell: -Axplock
från min tid som klinisk kemist i Lund 1944-1953 och Malmö 1954-1983.
73 sidor, Sjukvården Malmö Tryckeriet, 1992.
För oss som vid några tillfållen haft förmånen att
höra Carl-Bertil Laurell (CBL) berätta om delar av
sin och sina medarbetares forskningsverksamhet är
denna bok efterlängtad. Giganten CBL fortsätter
oförtrutet sin forskning trots iråkad pensionering
för 10 år sedan. Han har bara tagit en liten paus för
att sammanfatta sin forskning under de 40 "aktiva"
åren. Jag ser med tillförsikt och spänning fram mot
nästa bok, när han sammanfattar forskningen frän
de därpå följande "passiva" åren.
Sitt första vetenskapliga arbete, som berörde
vitamininnehållet i vetekorn gjorde han 1943 inom
kvarnindustrin i Uppsala, men därefter har han
varit Lund-Malmö och den kliniska kemin trogen.
CBL har arbetat med många "vanliga" kliniskt
kemiska problem såsom bilirubinets ljuskänslig–
het. I och med överflyttningen till laboratoriet i
Malmö och en överläkartjänst där, kom mängarena
utvecklingsarbeten in i bilden, som ex. att introdu–
cera flarnfotometri för natrium- och kalium–
analyserna och instrumentering för blod-pH och
standardbikarbonat
I
boken beskriver CBL den blandade verksamhet
som vi kliniska kemister ägnar oss ät, när vi dels
utför rent utvecklingsarbete, dels förankrar detta i
en forskningsvärl
d,
som vi också skall befinna oss
i och påverka. Tidigt kom han in på arbeten om
spårelement och deras proteinbindning, vilket bl.a.
ledde till studier av järntransporten, isolering av
transterrin och upptäckten av ceruloplasmin.
De flesta av projekten som CBL tar upp finns
inom områdena proteinanalyser och separations–
tekniker. Detta gäller t. ex. det systematiska
insamlandet av M-komponenter med åtföljande
kartläggande projekt, beskrivningen av olika
proteinkomplex i cirkulationen, alfa-1 -antitrypsin
med subgrupper och sambandet medlungemfysem,
haptoglobin, komplementfaktorer, alfa-2-makro-
Klinisk
kemi
i
Norden
J,
1994
globulin, protrombin, CRP, proteashämmare, kli–
niska studier över proteiners homeostas, steroiders
inflytande pä denna homeostas, det inflammato–
riska svaret, isoenzymer och proteiner i andra
kroppsvätskor såsom spinalvätska och seminal–
plasma.
Tidigt kom CBL in på användandet av pap–
perselektroforesen- fattigmanselektroforesen, vil–
ket i sin tur ledde in på arbeten om lipoproteiner.
Under hela sin verksamma tid har CBL bedrivit ett
metodologiskt utvecklingsarbete berörande ex.
agaroselektrofores, korsad immunelektrofores,
elektroimmunoassay (Laurell-raketerna), anti–
serumproduktion och kromatografier.
CBL beskriver även vetenskapliga strider med
opponentskap och extra-opponentskap, varvidCBL
bl.a. blev betygsatt som "kolportör, lögnare och
kriaskrivare utan förrnäga att sätta sig in i något
som helst fysiologiskt problem"
Genom hela boken betonar han vikten av att man
fungerar som läkare och vilket unikt material vi
faktiskt har tillgång till på våra laboratorier.
I
inledningen skriver han:
"Avgörande för nya öppningar har främst varit
nya tekniker. Kliniska kemister har tillgång till ett
unikt material från sjukvården som ger möjlighet
till nya observationer.
"
"Jag hävdar att laboratorieläkaren lika väl som
klinikern bör träna upp sin förmåga att uppmärk–
samma avvikande detaljer och att försöka inte–
grera dem ur patafysiologisk och biokemisk syn–
vinkel. Nära kontakt med laboratoriebänken och
de tekniska serviceenheterna gör det lättare att
följa och utnyttja de teknologiska nyheterna".
CBL avslutar med några slutsatser, som j ag me–
nar att var och en borde begrunda och försöka ta till
sig. De är centrala för värt ämne och för dess
existensberättigande och framtid:
23
