![]()
40
| 4 | 2008
Klinisk Biokemi i Norden
Vid sjukhusen i Finland arbetar akademiska fors-
kare, vars yrkesbeteckningar är sjukhusfysiker, sjuk-
husgenetiker, sjukhuskemist, sjukhusmikrobiolog och
sjukhuscellbiolog. Vid universitetssjukhus finns det
även utbildningsverksamhet för yrkesbeteckningar
med prefixen ”biträdande” och ”specialiserande”.
Ytterligare beteckningar är överkemist, biträdande
överkemist, överfysiker, biträdande överfysiker och
övercellbiolog. Av dem som avlagt specialistutbild-
ningen arbetar 65 % i kommunförvaltningen, 30 %
inom den privata sektorn och 5 % är i statlig tjänst
(tull, militär, polis).
Enligt nya förordningar leder
alla de ovannämnda specialistut-
bildningarna till filosofie licen-
tiats examen. Denna examen
innefattar systematisk teoretisk
och praktisk fördjupning i spe-
cialområdet, licentiatavhand-
ling i det egna specialområdet
samt handledd arbetserfarenhet.
I utbildningsprogrammen har
man beaktat kraven som EU:s medlemskap fört
med sig, i den omfattning de har funnits för de olika
yrkesgrupperna.
En utredning gjord av fackorganisationerna i
slutet av år 2005 visar att 30-60% av den akademiska
forskningspersonalen uppnår pensionsåldern under
perioden till och med år 2014. Å andra sidan finns
det på många håll ett stort behov att öka persona-
len då den snabba utvecklingen av instrumenten
och de diagnostiska metoderna kräver ett sådant
specialkunnande som saknas hos vårdpersonalen
och läkarkåren. Då de i utbildningsprogrammen
angivna universitetssjukhusens laboratorier med
fulla utbildningsrättigheter omvandlas till affärsverk
hotas utbildningskapaciteten ytterligare. Cirka hälf-
Utbildning av sjukhusens akademiska
forskningspersonal i Finland
Eino Puhakainen, HUSLAB, Helsingfors
eino.puhakainen@hus.fi
ten av lönen vilken läkarna i specialstutbildningen
får finansieras från den s.k. specialstatsandelen
(EVO). Trots upprepade försök har man inte kun-
nat använda dessa medel för avlöning av akademisk
forskningspersonal under specialisering. Det finns
ett stort antal villiga till utbildningen men flaskhal-
sen är det ringa antalet utbildningsplatser i sjukhu-
sen för dessa.
Då de olika utbildningsprogrammens grundkrav
och struktur fortfarande är mycket liknande presen-
teras sjukhuskemisternas specialistutbildning som
exempel.
Sjukhuskemisternas specialistutbildning
Grundutbildningen är filosofie magisters eller kan-
didats eller diplomingenjörs examen med huvud-
ämnet kemi, biokemi eller något annat huvud-
ämne inom kemi. Vid många universitet finns också
klinisk-analytisk biokemi som tillval, vilken ger de
bästa grundförutsättningarna för de som kommer
att specialisera sig till sjukhuskemister.
Filosofie licentiats examen hör till utbildningen
ifall den specialiserande inte i ett tidigare skede har
avlagt filosofie doktors grad. Utbildningen består av
fem huvuddelar vilka är 1) grundutbildning (1 år),
2) specialutbildning (4 år), vilken innefattar praktisk
tjänstgöring och arbetsplatsutbildning, 3) teoretisk
utbildning i kursform (80 timmar), 4) förhör, vilka
är sjukhuskemisternas riksomfattande kompetens-
förhör och strålsäkerhetsförhöret samt 5) filosofie
licentiats (eller doktors) examen.
Allmän utbildning
Personen under utbildning skall som huvudsyssla
tjänstgöra minst ett år i en kemist- eller biokemist-
befattning vid universitet, enhet för hälso- och sjuk-
vård, industriföretag eller någon annat av utbild-
ningsnämnden beviljad forskningsuppgift.
