Klinisk kemi i utbildningen av blivande
läkare: teknisk service eller självständig
medicinsk disciplin?
GÖRANLINDSTEDT
Institutionen för laboratoriemedicin,Avdelningen för klinisk kemi och transfusionsmedicin, Göteborgs
Universitet, Sahlgrenska universitetssjukhuset, 413 45 Göteborg.
En rad artiklar i Klinisk kemi i Norden har berört
innehållet i verksamheten för och utbildningen av
kliniska kemister (en sammanställning av
debattinläggen kommer att göras av redaktionen).
Däremot har det varit mindre intresse för att på ett
nordiskt plan ta upp till diskussion den kliniska
kemiens roll iläkarutbildningen. ISverigehardetta
diskuterats under årligamöten iLinköping (1994),
Uppsala (1995)ochLund (mars 1996). Idet senaste
häftet avmedlemsbladetKliniskKemi sammanfat–
tadePeterNilsson-Ehlediskussionerna iLund,och
synpunkter gavs på en "nationell målbeskrivning"
för ämnet, vilka sammanställdes av Kjell Gran–
kvist. Vid detta möte framförde jag åsikten att vi
borde tauppämnet förpresentation idenna tidskrift
för att därigenom skapa förutsättningar för
erfarenhetsutbyte och diskussion på en nordisk
basis. Enligt min mening vore det värdefullt att
både
ta upp en detaljbeskrivning av de krav vi
ställerpå denblivande läkarens kunskaper iklinisk
kemi
och
den allmä1ma målsättningen för vår un–
dervisning. Kanske skulle t.o.m. diskussionerna
kring arbetsuppgifterna för en klinisk kemist bely–
sas på ett mer realistiskt sätt om man utgick från
undervisningen avblivande läkareochdekravman
ställer på oss från sjukvårdens praktik, forskning
och utveckling!
Undervisningen iGöteborg
Förmig har det varit särskilt angeläget att försöka
beskriva ämnesinnehållet i relation tillläkarutbild–
ningen eftersom vi vid Uppsala-mötet kunde visa
att undervisningen i klinisk kemi i Göteborg var
den i särklass minst omfattande jämfört med de
Klinisk Kemi
i
Norden
2,
1996
övriga lärosätena.Härharocksåutvecklingenvarit
den motsatta mot den som beskrivs
i
förra årets
Arnold O. Beckman-konferens
(1),
nämligen att
klinisk kemi bör ta ett störremedicinskt ansvar än
enbart som leverantör av dels tekniska data, dels
grundforskningsresultat utan relation till dagens
och morgondagens sjukvård.
En annan faktor, kanske också karakteristisk för
Göteborg, är att utbildningen i medicinsk och fy–
siologiskkemi alltmerfjärmatsigfråndemedicinska
målen. På sikt måste detta få konsekvenser för
planeringen av läkarutbildningen och resurs–
allokering.
Sedanmitten av maj i år pågår en samundervis–
ning i de laboratoriemedicinska ämnena (frånsett
mikrobiologi) under kursen sjukdomslära och
laboratoriediagnostik, som kommer att pågå i 14
veckor. Vi ligger därvidlag efter Lund - Malmö
som redan haren framgångsrik integreringavdetta
slag.
Kursen i Göteborg påbörjas redan under termin
4. En av de stora svårigheterna för vårt ämne är
givetvis den att studenterna helt saknar klinisk
erfarenhet och därmed inte har några kliniska
referensramar för vårapatientrelateradediskussio–
ner. En ökad satsning på gruppundervisning, lik–
som på presentation av noggrant penetrerade kli–
niska fall i samband med föreläsningarna, kan
förhoppningsvis bidra till attminskadettaproblem.
Samtidigt skall man inte glömma att vårt ämne
representeraren förstaöppningmotkliniken, något
sommångamedicinstuderande känner starkt för.
Under kursen planeras samundervisning också
medmedicinsk statistik. Detta ämne har (tidigare)
63
