6 |
Klinisk Biokemi i Norden · 4 2017
så innebär det en mycket dåligt inställd diabetes och
klar risk för diabeteskoma. I en amerikansk studie
så fann man att närmare 10% av resultaten hade inte
bekräftats när man skickade ut ett varningsmedde-
lande och ännu mer allvarligt var att man i nästan
lika många fall inte hade gjort någon åtgärd inom 30
dagar. Vi har inga motsvarande siffror för Sverige,
men det finns en risk för att vi inte är så mycket
bättre. Vi hittar tex patienter med ett enstaka faste-
glukos på 12 mmol/L när vi letar fall till student-
undervisning. Ett glukosvärde på 12 mmol/L borde
föranleda en vidare utredning oavsett om det är ett
fastevärde eller inte!
Vi kan med hemsidor och nätbaserad undervis-
ning sprida information om laboratorieanalyser för
att förbättra valet av analys, men frågan är hur vi
kommer åt att man inte tittar på svaren. Jag är tex
inte säker på att det blir så mycket bättre om vi säger
åt våra läkarstudenter att de skall titta på svaren fler
gånger än vad vi gör idag. Tekniken med att markera
avvikande svar med stjärnor eller något liknande
hjälper till att se avvikande resultat, men samtidigt
gör det att man inte värderar själva resultatet utan
snarare om det är en stjärna eller inte. Det påminner
en hel del om Pavlovs experiment med hundar. Istäl-
let för hundar använder vi sköterskor och läkare och
vi lär dem att det skall vattnas i mun när man får en
stjärna istället för att bedöma om resultatet avviker
mycket eller lite. Värdet på analysresultatet innehåller
ju ytterligare information. Om vi tex tar CRP så blir
det en stjärna på alla värden över 5 mg/L hos oss, men
det är en avsevärd skillnad i tolkningen om svaret
är 6 mg/L eller 300 mg/L. Vi behöver alltså få våra
svarsmottagare att inte bara ”samla stjärnor” utan
verkligen bedöma resultaten. Är det någon av läsarna
som har en bra ide hur man får våra svarsmottagare
att titta på de svar som vi rapporterat?
Overlegen og turnuslegen bestiller blodprøver. Tegninger av Signe Elise Hagve.
