4 |
Klinisk Biokemi i Norden · 4 2017
Laboratoriets ansvar
– Kanske inte bara rätt laborerande?
Anders Larsson
Traditionellt har laboratoriets
ansvar främst fokuserats på själva
analysmomentet dvs vad som sker
innanför laboratoriets väggar. Suc-
cessivt har vi sedan utökat vårt
område till att omfatta preanalys
och postanalys så att vi ser till att
proverna blir tagna på rätt sätt och
att vi säkerställer att doktorn får sina resultat inom
förväntad tid. Egentligen så är det fortfarande bara
en del av vägen om vi ser det ur patientens perspektiv.
Som patient vill jag också att doktorn beställer rätt
analyser och sedan använder/tolkar resultaten på rätt
sätt. Från laboratorierna har vi samma önskemål för
vem vill utföra analyser som inte var de som patien-
ten hade nytta av eller rapportera svar som ingen
någonsin tittar på. Det är arbete i onödan och med
tanke på att vi är ganska få på laboratorierna nu så
vill jag gärna undvika analyser som ingen kommer
att använda. Om vi ser till det totala antalet fel som
uppstår i samband med klinisk laboratoriediagnostik
så står sannolikt fel beställd analys och avsaknad av
korrekt tolkning av resultatet för den största delen
av analysfelen. De fel som vi gör innanför labora-
torieväggarna står bara för en mycket liten del och
det finns begränsat med utrymme för ytterligare
förbättringar. Skall vi förbättra den kliniskt kemiska
diagnostiken sett ur ett patientperspektiv är det nog
störst vinster med att försöka förbättra val och tolk-
ning av analyser.
Jag tror att utvecklingen kommer att gå mot att vi
på laboratorierna kommer att utveckla informatio-
nen till våra beställare så att de lättare kan välja rätt
analys och sedan tolka resultatet på ett adekvat sätt.
En undersökning från USA anger att amerikanska
läkarstudenter får 200-300 timmars utbildning i ana-
tomi/patologi medan den motsvarande utbildningen
inom klinisk kemi är 8 timmar. Skillnaden blir ännu
mer påtaglig då patologsvaren i sjukvården som regel
åtföljs av en ordentlig tolkningshjälp och det finns
även patologronder där man går igenom resultaten
och där den beställande doktorn har möjlighet att
ställa frågor. När det gäller kliniskt kemiska analy-
ser så får doktorn ett svar som han/hon själv skall
tolka och mycket lite vidareutbildning efter att man
avslutat sin läkarutbildning. Det fungerade säkert
relativt bra på 1950-talet då vi hade ett fåtal analyser
och man beställde enstaka analyser av varje sort,
möjligtvis undantaget Hb, sänka, glukos och urin-
sticka. Den diagnostiskt kunnige kliniske läkaren
kunde behärska en mycket stor del av analyserna
och den något mindre diagnostiskt kunnige läkaren
kunde ändå hänga med. Sedan 1950-talet har den
medicinska kunskapen fördubblats var femte år och
klin kem diagnostiken har ökat i minst den takten. I
dag kan den diagnostiskt duktige klinikern bara täcka
en liten andel av diagnostikområdet och andelen som
han/hon behärskar krymper för varje år. Samtidigt
så ökar antalet beställda analyser per läkare. Krasst
innebär det att våra beställare kommer att bli suc-
cessivt sämre på att välja rätt analyser och att tolka
dem på ett adekvat sätt. Det innebär att våra bestäl-
lare behöver mer stöd i val av analyser och hur man
tolkar svaren. Jag ser inte att det finns någon annan
än vi själva som är bättre lämpade att ge detta stöd.
Samtidigt har vi ont om folk och analysantalen ökar
ständigt. Det innebär att vi behöver vara tidseffektiva
om vi skall klara av att ge denna typ av stöd. Jag tror
därför att vi behöver samla oss nationellt och bygga
upp gemensamma nätbaserade informationssystem
för att hjälpa till i valet av rätt analys. Valet av analys
är ju i många fall inget som är laboratoriespecifikt
utan den typen av information borde kunna vara
landsövergripande. Det kommer givetvis vara svårt
att bygga en komplett analysdatabas, men varje steg
i den här riktningen borde förhoppningsvis minska
antalet fel i beställarledet.
Den här typen av databas skulle förhoppningsvis
även kunna ge ett visst stöd i tolkningen av resultat.
Problemet är att det verkar som om att svarsmottaga-
ren inte alltför sällan inte tittar på svaren. Har man
tex ett HbA1c värde över 15% enligt våra gamla svar
