Klinisk Biokemi i Norden · 2 2013
| 47
patienter. Och alkoholmarkörer syns inte till, inte ens
i psykiatrins i övrigt rika uppsättning analyser. Inte
heller antikroppar mot citrullinerade proteiner vid
reumatologiska frågeställningar. I demensutredningen
finns ett trettiotal markörer, dock inte de demensrela-
terade proteiner som kan mätas i cerebrospinalvätska.
Ytterligare en nordisk diskrepans är att totalhalten
av tyreoideahormoner rekommenderas i stället för
koncentrationen av fria hormoner. Och att NORIP:s
referensintervall för kreatinin inte intagit Danmark.
Så visst skiljer vi oss åt i detaljerna.
Lärobok mellan praxis och nyheter
Att skriva en lärobok är ett dilemma. Skall man hålla
sig till gällande praxis inom sjukvården eller skall
man styras av senaste vetenskapliga rön? Som kan
vara utdaterade snart? För våra labrutiner är ofta his-
toriska dokument. Läroböcker lär ut praxis -
state of
the art, as we know it -
så att en grön adept kan finna
sina koordinater i sitt nya arbete på en avdelning eller
mottagning. Det är inte fel, men leder alltid till en
tröghet, för att inte säga konservatism.
Samarbete saknas
Men en aspekt saknar jag, och det är kanske den mest
symptomatiska: Labmedicinska samarbeten lyser med
sin frånvaro. Jag tänker på områden som farmakogeno-
mik, behandlingsstyrande diagnostik, inflammations-
utredningar och proteomik. Det senare exemplet visar
på nya tekniker som kan få mikrobiologi och kemi att
skapa nya gemensamma metoder för snabba analyser
av mikrobiologiska organismer. Dessa möjligheter tas
inte upp. Alla håller sig till sitt. Även i en gemensam
lärobok om labdiagnostik.
Patientsäkerhet doftar fräscht
Författarna bättrar sig dock på det yttersta. Det sista
kapitlet handlar om patientsäkerhet inom labmedicin.
I våra brister – om än inte i våra visioner - förenas vi
inom labmedicinen. Problemen är bra illustrerat med
många skrämmande exempel om vad som kan gå fel.
Det är ett centralt område för oss, men något som vi
ogärna pratar så mycket om när vi talar till de unga.
Och något som verkligen förenar oss inom labmedicin.
Foto: Henrik Alfthan.
